tranas flyende över koppartak

De tusen tranornas flykt över taket, vi vek femhundra och gatlyktor spiller in och skvalar in och vi ser plötsligt tusen.

Tusen eller noll, kanske drar dom iväg, dupliceras som du sa.
Det är skräp alltihopa förresten, gamla reklamblad och broschyrer och vi fick något infall.
Om inget annat gör mig lycklig så kanske det här, sa du och sedan började vi vika.

trana efter trana efter trana

den där ser ut som en pelikan, sa du och det gjorde den och inte kände jsg mig särskilt lycklig men hängde upp den i alla fall, den 478:de i ordningen.

Tusen eller noll, hur som helst kryper silverfiskar om natten så det rasslar i hela lägenheten., de väller upp ur avloppet och tag över varenda kvadratmeter som inte redan ärssaltat av vårt öga. Förresten struntar väl silverfiskar i det, jag tror de dras till härskna tårar.

Så en dag när ljuset dräller in som vanligt och måsar skränande och andra långgatans sjudande och buller från staden så sitter du där igen i fönsterbrädan och ler mot mig när jag gråter.

Jag överrumplas, det medger jag och hulkande övergår till sporadiskt hackande.

Jag har kommit för att ta dig med, säger du.

Sen gör du det.