Vackre bror

Vackre bror och jag.
Efter sångerna, efter vittrandet.
Då vackre bror.

Genom alla huvudstäder ska vi.
Sitta dingla benen över alla kanaler ska vi.
Lukta träden gatorna stenarna människorna ska vi.
Leta mannen kvinnan döda barnet ska vi.
Kyrkogårdarna, apelsinlundarna, kastanjeträden, tegelmurarna de vita de gula de röda ska vi.
Vakna i Paris ska vi.

Jag måste våga

”Språket: upprättandet av ett förhållande till verkligheten. Träda i förhållande till verkligheten
– gå in i den, krossas, krossas till slam, försvinna och ständigt försvinna mer. Att våga ha ett språk.
Att våga träda i förhållande till verkligheten. Att utlämna sig till att offras: och alltid.”

ur Ett landskap av Birgitta Trotzig

Jag måste våga.
Annars är jag ingen människa, bara en liten lort.

Ensamheten

Andie och jag.
Det finns något vemodigt över allt hon rör.
Till och med hur röken stiger från hennes cigaretter.
Hon är ensam och vacker.
Vacker, men trasig.

Mandie.
Olof.

De finner varandra på busshållplatsen.
Han sitter där med en kartong munkar.
Hon har precis blivit släppt från behandlingshemmet.
Deras smärta flyter i mitt blod nu.

Jag har precis lärt känna er, men jag ska aldrig glömma våra tårar.

Delirium

Med risk för cirkulationskollaps.
Mandie togs om hand av staten när hon var fjorton till det att hon var arton.
Då skriver hon ut sig själv, hon letar upp Andie.

Andie har under tiden haft ett förhållande från och till med Connie.
Han har försökt att sköta sig, men han förstör för sig själv.
Mandie hittar honom.
Hon ser hur hans hjärta är krossat och för första gången så förstår hon att det bara är Connie som Andie vill ha.
Hon bestämmer sig för att hämnas på Connie, som för henne representerar hela staten och "det normala samhället".

Hon åker till Connie, misshandlar henne och trampar sönder Connies ägg.
Ägg, som senare visar sig vara Andies också.
Andie säger upp bekantskapen med Mandie när detta händer.
Han lämnar både Mandie och Connie.

Han hittar Olof.

Skärvor

En massa skärvor.
Mosaik.

Jag försöker göra dem ännu vassare.
Ja.

Jag vill att det skall skära.
Det ska göra ont att se, att höra.
Inte för ont, men ont.
Man ska inte kunna värja sig.

En ny början, alla fåfänga monologer måste bort.
Det ska vara enkelt, naket.
Det ska vara roligt, samtidigt smutsigt.

Jag trodde att jag hade skrivit så grovt jag kunde,
men det räcker inte.

Jag vill göra det mycket grövre.

Utan, utan

Det här blir det sista.

Utan,
utan
utan
utan
utan

min röst
min pensel
min heliga
min enda
min viktiga
min enda verkliga
mitt enda jag
mitt enda verkliga jag

Jag är just nu
ordlös
jag har tappat
mina
mina
mina
ord.

Jag har tappat min röst
mina ord
och det gör mig till en krympling
till någon
som inte
kan
andas
själv
utan
som
måste
få
hjälp
att
ta
sig
upp
till
ytan.

Jag kan inte ha det såhär.

Mina ord är de viktigaste för mig.
Utan dem
är jag inte jag.

Utan dem har jag ingen kropp,
och ingen skugga.

Näktergal

Hon vet inte om det själv, ännu.
Hon vet inte om de blåa som vilar därinne.
Näktergalen, den hala svalan.
Alla träd och fåglar bor därinne.
Hon försöker kväva dem med vitt.
Lysrörsguden är den enda som spelar roll för henne.
Hon är en vittrande planet.

Men näktergal kommer i april.
Näktergal.
Näktergal, rädda henne.
Näktergal.