Andie och jag.
Det finns något vemodigt över allt hon rör.
Till och med hur röken stiger från hennes cigaretter.
Hon är ensam och vacker.
Vacker, men trasig.
Mandie.
Olof.
De finner varandra på busshållplatsen.
Han sitter där med en kartong munkar.
Hon har precis blivit släppt från behandlingshemmet.
Deras smärta flyter i mitt blod nu.
Jag har precis lärt känna er, men jag ska aldrig glömma våra tårar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar