Vad är det som drabbar?
Som gör det så fantastiskt?
Inga teckensystem är tillräckliga för att förklara, man kan inte täcka in det där viktiga.
Inte det som skiljer levande från dött.
Vad är det som drabbar?
Kunde man bara komma åt det så skulle det aldrig vara någon risk att någon i publiken sitter där, tittar på klockan, längtar efter katten, undrar om de ska gå i pausen.
Teater som drabbar.
Hur gör man?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar