Stockholmsbrus

Jag ser in i fyra lägenheter från mitt fönster och de ser in i mig. Köttbullestekande, blomvattnande, läsande i fåtölj med fötterna indragna inunder. Himlen spricker över Söder, natten pressar sin dynga över taken. Ett kryssningsfartyg lägger till strax intill Skeppsholmen, smäller sina fyrverkerier och åker vidare. Fönstren glittrar därmed, skrattande. De dricker sangria. Arga lappar, en fågel störtar in i stenplattorna och jorden. Vi går och går flera timmar in i skogen och hela tiden är där ett hjärta som bultar allt högre ju längre vi kommer från civilisationen. Heliumballonger längtar upp mot rymden. I vassen har någon ramlat, man borde kissa mot björkarna. Jag häller i mig tonic för jag är alldeles för full. Månen spiller ljus över blåbärsriset, A. blir sugen på gräs när han känner doften. Om man hoppar över diket är ormbunkarna höga. Vi sitter i Jurassic par för ett ögonblick, han pussar mig på håret, handen på jeanstyget. Vi tänker hur det var när det fanns dinosaurier. Sen springer vi till bussen.