An Act of Striking Together

1.
En morgon vaknar J. och är ett svart hål.
I hennes mage bor en grävling och hon tar fram mobilen: raderar namn efter namn.
Ett sparar hon: E:s.
Det är torsdag.

2.

Det är torsdag.

E. går hem från sprillans ny barbequeafton i skinande plast.
På hennes armar och ben krymper skinnet så att det känns som att hon nästan inte får plats.
Hon vill ha en ny frisyr, som A.
Hon vill ha nya kläder, som A.
Hon vill ha nya vita tänder, som A.
Och hon vill också ha en ny pojkvän som hon kan stå och se perfekt ut med i en spegelbild, som A.
Men det har hon inte.

3.
När dom bankar på porten svarar hon inte.
När dom ringer på mobilen klickar hon dem.
När dom skriker att "ja men stanna där inne och dö då" så bryr hon sig inte (bara lite).
När dom slutligen går så tittar hon inte efter dem.
Hon sitter på sin säng och syr en kostym och tänker att det ska bli kul på söndag, när E. kommer.
Det är alltid kul med maskerad.
Det är fredag.

4.
Det är fredag, och E. är på fest igen, med A. och A:s nya pojkvän och A:s nya pojkväns gamla vänner som är nya för E.
Och där står han - sprillans ny, väldoftande och med ett par charmigt fladdrande näsborrar.
Hela festen lutar hon sig mot honom.
Dagen därpå är Alla Hjärtans Dag och det är nästan för bra för att vara sant - och han har inget att göra, och hon har inget att göra, så de ses och gör wookade grönsaker (jättegott, och nyttigt!) och åker hem till honom och kollar på en härlig actionrulle och sitter uppe, och han har köpt röda vindruvor (jättegott, och nyttigt!), och de sitter och pratar och E. vet nästan inte vad hon pratar om i slutet, för hon ser bara honom och hans läppar och sedan - ja, men visst.
Egentligen är hon inte den typen av tjej eller han den typ av kille som ligger på första dejten, men - det här är speciellt - det är ju Alla Hjärtans Dag och allt - och det är perfekt och. . .
Morgonen därpå när han är på toa så tassar hon upp och tar på sig bara ett linne och ser sig själv i spegeln och han smyger in bakom henne och kramar henne och hon ser, att hon är perfekt bredvid honom i spegelbilden som är hans.
Hon skulle vilja stanna där för alltid i den där bilden, hans och hennes.
Hela dagen och hela natten och hela nästa dag och så vidare, och så vidare.
Men det kan hon inte, för ikväll har hon lovat J. att dyka upp.
Det är söndag.

5.
Det är söndag, och nu är J. klar med sin kostym!
Den är den bästa hittills, E. kommer aldrig kunna gissa vad det är, och det är det som är lite poängen.
Hon tar på sig den direkt och står och ställer sig och blandar saft, för här ska det drickas.
Medan hon står där med vatten och koncentrat skrattar hon för sig själv - hon tänker på alla gånger hon sett folk ramla.
Hon skriver ner det på en lapp och lägger lappen i en tändsticksask.
Den är till E.
E. och J. - best friends forever.
Genom taket ska de, i en sputnik, när alla andra jävla mänskor sedan länge sedan
blivit som grus bara, tänker J.
Hon och E.
Maskerad och dricka saft.
Ikväll - ikväll - ikväll.
Ikväll och alla andra kvällar, för alltid.

the bug

Bara nu, E., bara nu. Jag lovar ju, säger J, bara nu.
Det är som grenarna, har du förstått? Jag menar, på våren.
Innan man vet om de kommer leva igen.
Man kan skära då, i barken, för att se om där finns sav.
Och det är vad man måste göra, om man vill veta.

Så det är det du gör, säger E.

Ja, säger J.

Nästan tar död på, bara för att du vill veta om det lever, säger E.

Ja, säger J. För att veta om det kommer leva igen, på riktigt någon gång.

Det är absurt, säger E. Vet du hur det kommer sig, att du är här och inte jag?

Ja, det vet jag, säger J. Det är för att du fortfarande tror att du är en plastig flamingo.

För att du är idiot, inte jag, säger E.

Jag är inte så säker, säger J. Ärligt talat, E., om du skulle skära i barken.

Det skulle jag aldrig hända, som sagt, säger E, för du är idiot, inte jag.

Avbryt inte, säger J. Vad jag skulle säga är, att om du skulle se efter, verkligen såg efter -

- ja -

- men fatta, E., där finns inget kvar.