drops

Det låg en sten på en ö bland tusentals andra stenar och därpå växte det mossa och ringlade ormar och därpå sken solen medan mossan växte till ett hjärta på en sten bland tusentals andra stenar.

Groteskt och jättefult, om man skulle köpt den på en käck prylhandel i Grebbestad.
Men nu --- det är mossans eget fel, klumpighet, en defekt, det var aldrig meningen, det var ingen smart idé därbakom.

Det bara blev ett tarvligt hjärta av sig självt.

Vi kan hoppa i hur många vattenpölar vi vill, det spelar ingen roll, Älvsborgsbron försvinner ändå inte, det brinner däruppifrån och papperssvalor störtar genom luften igen, som för ett år sedan och det är ett år sedan nu, det har gått ett år men är fortfarande samma ---

Bor i ett museum över mitt eget liv,  min egen tid här på jorden,
lindblommor i min ficka, doften pulserar som om den ville klättra upp till mosstenen, eventuellt.
Inuti har det varit badmintonmatch med köttknivar och det är så finskuret nu att det inte finns något svar på någonting, det är bara ganska lättsmält, alltsammans faktiskt.

Inga broskklumpar (thank God!).

Man skulle kunna anlägga en parkeringsplats, man kanske skulle ta och anlägga en parkeringsplats, ja, det gör vi. Så att små pappersflygplan kan landa därinne någongång och be om att få se färdbevis och lyfta mig ur köttfärslandet.

(har fortfarande en tröja som inte är min, den känns som en kram).

Det är en ruin, det är kablar som ligger bland stenarna och köttfärsen och dem kan man sno och skala och sedan: sälja kopparn.

Vill vägra H.

Mitt i det, jag trodde det skulle vara svårare att komma fram.
Varv efter varv med stela tampar.
Men det var det aldrig.

Och dom kallar det årets ljusaste dag

Till att börja med: regn.

Sedan allt det andra: brusande, susande, choklad, junialternativ, ligga-under-sängen, öppen gylf och jordgubbstårta etc. etc. etc.

Sedan allt det som kommer efter allt det andra, det tredje, vi räknar ner:

3. sillunch, och onaturligt onormalt njutande av den döda lilla fisken som ligger och vrider sig i genans i gräddfilen, försöker skyla sig med den klippta gräslöken: VUXENPOÄNG: (jag ryser).

2. dagssländor som åker upp och ner, upp och ner, upp och ner i luften, i takt, en parningsdans, pang på rödbetan, för har man bara en dag på sig har man inte råd att vara pryd.

(svalan dyker genom luftmassorna och plockar dem en efter en tills det bara är två kvar: och där fick vi veta svaret till varför de bara lever en dag, utan att varken ta 50/50 eller ringa en vän)

(de två som är kvar får förövrigt finna sig i läget: man tager vad man haver även om man kanske inte delar alla intressen så som orientering och långa flygfärder över vattenpölar)

1. sömnen, med vatten trummande mot rutan och taket och håret och huvet och hjärtat och huden och de ruttnande träplankorna; den slemmiga grönskan som glider av blanka fönsterrutor med klickar av bultande lupiner (som blåmärken på en torsk) på bilfärden hem

0. och nu: här.

igen och igen och igen: här, alltid här,
tills, till att sluta med:

                                         ...        ja, sånt händer, ingenting, och jag orkar inte bry mig.

jamais

För det mesta.
För det allra mesta.
Den mesta av tiden.
Nästan alltid.
Nästan mer än nästan alltid.
Alltid.

- det finns en spindel på vår gård - han bara hänger i sitt nät - bara sitter där - bara litar på att nätet håller - att trådar bär - antar han kan det nu - av erfarenhet, inget mindre - antar att hans första tusen hemspunna nät bara var - shitty mother fucking crap -

DIE DIE THROUGH EURODISCO

---

ibland är det jobbiga inte att jag inte kan leva utan dig,
utan att det är så uppenbart,
att du klarar dig utan mig.

Då vill jag bara dö.

I trapphuset: det är kär

Om du tar mig tillbaka två veckor i tiden, eller tre, eller fyra, eller till den där morgonen när jag och du står hesa vid busshållplatsen och det är svinkallt, och ja, om du bara tar mig tillbaka dit så tar jag dig tillbaka.

Och morgonen var så där lagom ljusrosa och skör.
Men inte som din röst, inte lika mycket alltså.

Och måsarna den morgonen, och stegen över stenarna.
Alla sov då.
De sov när vi kom och de sov när vi gav oss iväg igen.

Gjorde slut med ett hjärta.

Ibland, speciellt när man går i trapphuset flera veckor efter, så händer det fortfarande att det känns som att det är kär.
Det känns som det är där, det är kär.

Och på insidan flyger trollsländor förbi ibland, hastigt.

Dragonfly

Här är några faktum jag gillar med dig:

1. Att du tar mig till en kyrkogård när du ska visa mig den vackraste platsen du vet.
2. Att du lyssnar intresserat när jag pratar om hur manliga apor ofta förälskar sig i och blir sexuellt attraherade av sina kvinnliga, mänskliga skötare.
3. Att du har stulit en ananas i tegel från en kinarestaurang som du funderar på att förgylla.
4. Att du samlar på vykort. Från muséeshopar. Det gör jag med.
5. Att du har en midnattsblå sammetskavaj i din garderob.
6. Att du har en bit av din tand i din överläpp, och två ärr, från slagsmål.
7. Att draken flyger bakom Mewstone.
8. Att du inte försökte kyssa mig.
9. Att du får mig att känna mig modig.

Everytime you close your eyes, lies! lies!

Sitter på the Late Nite Café, äter sista måltiden.
Snart ska rosen vissna, snart ska rosen dö.
Tills dess: dansa, dansa och gör det gärna burleskt.

En handfull barr, pelarthuja.

Rebeller, ljugande: kastar flaskor i betongen och dansar till Arcade Fire.
Gråter i en bar förra året, och dricker öl.
Pratar Berlin, stenmurar i havet.

Ruttna skal, och där är jag.

I aska, snurrande, sakta, som i damm.