Till L och P

Bakom ett skört ishölje kan man leva sitt liv.
Kan man skratta sina skratt.
Gråta sin gråt.
Äta sin mat.
Drömma sin dröm.
Bakom ett skört ishölje, isolerande, kan livet finnas och försvinnas.

Vi ger och tar.
Men vad vi alltid har: är varandra.
Någonstans.
Någonstans sitter en människa som påverkas av mig.
Någonstans sitter en människa som påverkar mig.

Och det blir ett vassrör att andas genom när man är under ytan och snön täcker staden och isen välver sig över en.

Ett vassrör, ett vassrör, en människa.
En människa: till det yttre en främling, till det inre en vän.