Om jag vore du vore du skulle du inte kommit hit

17:32
Honey, honey.
Päroncider, mera päroncider och snart tror jag att jag spricker.
Det är sån där härlig partybål, med stjärnfrukter, stjärnfrukter och passionsfrukt,
och päroncider, härlig päroncider och isbitar som ser ut som hjärtan, hjärtan som smälter,
smälter mer och mer och späder ut päroncidern och det andra.
Hallon, frusna, simmar också omkring på bottnen och jag tänker att det är lite smo fyrverkeri.
Ja, det är lite vad det ser ut som, flytande fyrverkerier, natrium och andra alkalimetaller som
brinner på bottnen av en skål, tänk om vi alla var där tänker jag, tänk om, men det är vi inte.
Jag är på party, härligt päroncidersparty, härligt härligt partyparty med päronbål och carambole. Ballonger i taket, och inte bara såna där impotenta, slaka, utan riktiga ballonger,
helium,
svävar i taket.
Hurra!
Jag känner födelsedagsbarnet.
Det är en gammal kusin.
Ser henne inte nu. Det är synd, för det är min enda kusin.
Det är också den enda jag känner på detta härligt puttrande päroncidersparty.
Så det är synd, då då.

18:24
Finns det någon ute där?
Som bara vill prata lite?

....moa_20 anropar, någon, någon vemsomhelst, som inte är som någon annan....

Jag vill försvinna lite grann.
Har du tänkt så med, King Size?
Ibland känns det som att man träffar någon som är som en själv.
Som tänker som en själv.
Som andas som en själv.
Som är som en själv och inte som alla andra.
Har du känt så någon gång, King Size?

18:46
Jag har hittat en låda med helt fantastiska saker.
Bland annat en gammal barkbit som inte längre är.
En bit kåda som stelnat och tog en insekt med sig.
Gulaktigt skimmer, eller guld, ja, guld skulle jag säga, höstskimmer kanske, som höst.
Och därinne, med ännu utbredda vingar, utbredda vingar flyger han mot solnedgången.
Den lilla flugan, futil, men ännu här.

18:47
I ett hörn av den där baren sitter en kvinna.
Hon kom för över en timma sedan,
men snuttar fortfarande på sin första cider.
Hon ser omodern ut.
Väldigt omodern till och med.
Långkjol, blommig blus och
... ... ... gympaskor ... ... ...
ja, gympaskor, och bara en cider smuttar hon på, hittills,
snuttar och smuttar och sluttar och muckar,
ja, faktiskt, hon muckar, hon muckar med en man,
eller raggar kanske,
ja, hon raggar,
raggar som fasen, som bara den,
hon stirrar på hans hund.
Den har fått en metallskål med vatten,
men dricker inte.

19:00
Det är en dejt, okej, inget annat?
Vi behöver inte vara vänner, inte sedan, det här är bara en dejt.
Han är snäll.
Han är snäll, snäll som jävla fan, alltid trevlig, och fyndig, fyndig som djävulen själv,
och han kan inte vara farlig? Inte farlig.
Förresten så är han snygg.
Snygg, eller good-looking som jag sa till honom när han skickade bilden.
You are good-looking honey.
I know, I know little Honey Bee, svarade han då.
Han tror att jag är tjugo.
Det hade jag kunnat vara.
Jag är nästan som tjugo.
Jag känner mig som tjugo.
Inte en dag äldre.
Snarare yngre, hittar ingenting längre, dagarna rinner bara iväg, och kvar,
kvar i spegeln är någon annan,
nån som är jävla ful,
eller snygg,
belevad,
men gammal så ful,
kvar i spegeln, någon som är förbrukad,
... åldern är 23, det är den bästa säger de, sedan går det utför, nerför, bak- och fram och utochin,
vrängd, världen är vrängd och jag, ja, jag ser ut som mitt nervsystem i huden, rosen som vissnar, det går utför...

kvar i spegeln, någon som är förbrukad, men kom igen killen,
kom igen killen,
det är inte så illa,
du är snygg och förresten inte King Size, så det var inte bara jag, okej, sanningen är töjbar,
det handlar om perception och sånt, sång och sånt.
Förresten har jag varit tjugo, så det var ingen lögn.
Om han nu kommer.

19.02
Tjugo?
Hon är väl inte tjugo?
Hon är väl inte, det är väl inte...

19:03
... Honey Bee, Honey?...

19:04
Å herre gud, det är ju inte han,
han var ju snygg,
han var ju brun,
och brunögd och
och
och
och den
den här killen är ju bara
tjock.

19:05
King Size?
Ja.
Honey Bee Honey?
Ja.
Ehm.
Ja.
Ehm.
Ja.
Mm.

19.13
I en annan del av staden: det finns ett parkeringsdäck.
Med bilar, ja, och sånt, en lyftkran, den ligger bakom stadion,
och jag önskar att jag kunde dansa, ibland slingrar jag mig mellan
bliarna med techno i öronen, slingrar och slingrar och smeker
tusen lackade ytor, fingrar och, fingrar och naglar och hud och jag
jag har
jag har nyckel
en nyckel i handen och
det är inte jag som gör det.
Det är technon.

19:15
Det låter som en tönt.
Jag sitter på halmattan och hans ansikte går upp och ner och upp och ner
och jag kan inte låta bli att tänka på att tänka på
en hackspett, eller något, jag vet inte,
är inte ornitolog eller något,
men det ser verkligen verkligen ut som en fågel,
eller nästan två,
nästan två,
för fan, vad snabbt han rör på huvudet,
det är som att jag ser två, två eller tre till och med,
ett långt utdraget och fan, fan
jag tror han lyfter,
jag tror han lyfter nu,
som en liten helikopter, han lyfter med sina många huvuden,
surrar som en helikopter, över räcket och ner och ut och ut genom dörren.
Så, bara så.

19:40
Hunden dricker inget vatten, för det är inte vatten, det är öl.
Det är öl som någon har hällt upp i metallskålen,
och inte bara öl,
inte bara öl,
utan vin,
och cider, och
päroncider och carambole,
små ledsna stjärnfrukter simmar omkring i den där skålen, och
och det är någon som har hängt upp små ballonger, potenta,
under bardisken, '
det är någon som försöker anordna ett litet härligt päronciderdisko
för hunden, för hunden som är på en bar med ensamma människor,
eller så är det hunden själv som ordnar det,
för hunden är Hund-Jesus som inte bara omvandlar vatten till vin,
utan vatten till vin och öl och päroncider och carambole,
en härlig bål,
och det kan behövas här, säg, ropa i kör:

....ROPEN SKALLA
MER HÄRLIG PARTYPÄRONCIDERBÅL ÅT ALLA!.....

och ja, ja,
det är revolution,
det blir revolution, nu och här,
och tanten med gympaskorna smuttsnuttpluttar fortfarande på sin första jävla cider,
hon sliter av sin långkjol, låter mormorstrosorna fladdra i vinden medan hon gör första plakatet
med sin sönderrivna långkjol och ett läppstift i korall.

19:41
King Size?
King Size?
moa_20: mitt lilla Honey Bee?
Jag är inte som du tror.
Jag är inte den du tror.
Jag är inte den som du ser nu,
för jag är inte den som du ser i spegeln.
Nej,
nej.
nej,
nej,
jag är inte tjugo och
ja,
ja,
ja,
ja,
jag är tjock som ett isterband
lindat kring en havande melon,
men,
men,
men,
men.
ja?
vad med?
det var sant att jag gillade techno.

20:43
Och så är det paketöppning.
Jag ser min kusin i vimlet.
Min kusin är en bra kusin, det har jag alltid tyckt, men ibland tänker jag att kanske tänker jag bara att min kusin är en bra kusin för att min kusin är den enda kusinen jag har.
Hon står i mitten nu,
det är tårta och det är vin nu,
jag har tagit mer välkomstbål,
inte för att den är alkoholfri, inte egentligen,
utan för att jag tycker det är så festligt med stjärnfrukter och så,
så jag står med min bål och kollar på min kusin och min kusin öppnar sina presenter och är lite full,
hon är klädd i en klänning som är hemskt grön, och
hon börjar bli hemskt röd i sitt ansikte.
Hon ser lite ut som någon slags grönsak
....rödbeta med blast fast upp och ner?....
.... rabarb, fast upp och ner och med väldigt liten stjälk och avlångt blad....
.... räddisa! ja, ja, säg! som en räddisa ser hon ut....
.... en uppochnervänt räddisa då menar jag...
Och hon pratar, oj så hon PRATAR, det är som hon aldrig har gjort någonting annat i hela sitt liv förutom att prata.
Och alla skrattar,
och det känns härligt,
det känns så fruktansvärt härligt att vara på en sån här festlig tillställning med carambolebål och folk, trevligt folk som är trevliga och pratar och skrattar och nu, nu, nu tror jag bestämt att hon ska öppna min present, ja så ser det ut, och se! så lustigt, den passar liksom till henne, min fina kusin, för mitt paket ser liksom också lite ut som en räddisa
.... alltså, inte i formen, för det är ju bara ett paket, det är ju bara ett paket som är en pocketbok från Pocket Shop, men jag menar i färgen, röd och grön, snöret är grönt och blir lite som blasten.
Ja, det är det.
Nu öppnar hon den.

20:44
Det är inte jag som gör det, det är technon, som är spetsig som blick,
eller kniv,
eller mjölkförpackning,
spetsig som en mjölkförpackning som skrapar och skaver och klunkar mot benet,
jag går hem från MAXI eller TESCO eller COOP och ja, det är inte jag som gör det,
det är inte tårarna som gör det,
det är inte min o-dans,
slinger mellan bilarna som gör det,
det är inte det
eller det
eller värken i mina revben som repar tusen
lackade ytor
och brattiga fånleenden.
Det är inte jag som gör det, det är technon.

20:45
Och vem, från vem är den här?
Ska vi se... Vilket fint snöre! Grönt och krusigt,
precis som jag gillar det
.... skratt, klirr, skratt lite till ....
grön och krusig, precis som jag,
ja, ja, då ska vi se, vem det här är ifrån,
vet inte riktigt... vad det står, men,
men å vad fint,
en bok,
åh
... konsten att vara snäll ...
och den var ifrån...
Harry?
Harry? Ska vi se! Vem, Harry från gymnasiet?
Nej, Harry, Harry....
.... nej....

21:03
De kommer till parkeringsplatsen nu,
det är mörkt sedan länge.
Om det skulle varit en film skulle det ha varit midnatt,
men det är inte,
varken midnatt eller film alltså,
det är knappt att Robinson har börjat på TV,
knappt det,
men det är mörkt, mörkt som natten,
för det är smutsig januari.
Och det hörs ett brus...

... två människor som snyftar i varandras armar; en fet liten knubb och en benig dam med rynkor....

... en helikopterhakspettsman som flyger över staden; det är han som brusar som mest....

... ett ändlöst tåg av människor, flaggor och fanor, kanoner och slagord, det är revolution på gång ja, det är det, det är det; i täten går en omodern kvinna som brinner, brinner i gympaskor och fladdrande mormorstrosor....

.... en man; han här något krusbärsaktigt i blicken; håller fortfarande ett krampaktigt grepp om ett glas i handen när han kör iväg i sin repade bil; det ser ut att innehålla härlig päronciderbål...

.... och över de alla; en hund, en hund som flyger över nattstad och brinner, en hund,
mot central park eller stadion, som önskar dansa, en fyllehund, en skrålande bellmanhund, en poet, rebell: hundjesus som nästan, men bara nästan hinner ända upp till randen av atmosfären....

... där fastnar han i helikoptermannen med svansen och försvinner...

Jaga efter sol, jävlajävla tisdagsnötter

1.

Jag har sprungit mot solnedgången tre skymningar i rad.
Jag saknar solen när den lämnar mig och längtar efter den tills den kommer tillbaka.

Det händer märkliga saker när jag är upp och ner med natten, och i skymningen sker metamorfosen. Det är därför jag springer. Rädd för vad jag kommer bli.

2.

En tant körde förbi mig i en jättestor statsjeep. Hon kompenserar för uteblivna orgasmer tänkte jag, och hon tittade inte på mig alls, bara fortsatte köra och körde om, tutade ilsket ett par gånger, gasade sedan iväg. Det var lite märkligt.

Uteblivna orgasmer, uteblivna orgasmer.

Tänk vad det kan göra med en människa.

Och ett fruktansvärt underbett hade hon också.

Stackars människa.

3.

Jag springer genom ett köpcenter. Det är mycket folk, och några ska på bio.

Halvägs ner för rulltrappan möter jag en man, som är på väg upp.

Han gråter, men verkar inte märka det själv.

Bara hans hand, bara hans hand är där och torkar och tröstar.

En stund senare möter jag en tant.

Hon gråter också.

Hon ser ut som ett russin.
Hon verkar inte heller märka det.

4.

Fuck you in the brain!

Jag letar genom alla papper när natten kommer ikapp.

Jag vill inte lyssna mer. På andra sidan väggen sjunger de Karaoke, men jag vill inte lyssna mer.

Dom sjunger I Could Do Anything For Love, men jag vet att det är en lögn, för om man inte är en del i planen, så gör man inget alls.

Spring, spring.

Det värker i låret, och nu hör jag, nu hör jag att på andra sidan väggen får granntanten värkar och föder fram, föder fram något levande, och något till, och något till och något till och något till.

Fem svarta korpar med blanka skor. Det är, det är vad det är.

De kraxar svagt av slem i halsen.

5.

Spring! Spring!

Jag letar genom papprena igen, för jag har för mig att det fanns en lott där någonstans.

Lottade ut en resa till månen, och till stjärnorna jag tappat bort, det fanns en lott som också kanske var en vinstlott och som jag kanske skulle behöva just för stunden. Marken är våt, hundarna ser ut som sina ägare och jag tänker på mitt liv som hund innan detta.

Då sprang jag också, men förutom solen jagade jag också min svans.

6.

Snälla, lämna mig inte här, i natten.

Jag är ensam nu. Har ingen kvar.

Mina vänner ekorrarna vägrar prata med mig sedan jag glömde deras tisdagsnötter.

Jävla tisdagsnötter, jävla krav.

De gömmer sig i granarna och förresten vill de ha likadana skor som korparna hade.

Krax, krav!

Alltså, jag orkar inte! Jag orkar inte!

Tisdagsnötter hit och tisdagsnötter dit.

Jag ska ge dem för tisdagsnötter.
En dag ska jag gå dit, med en så jävla stor påse tisdagsnötter,

och så jävla många skor,

och jag ska trycka ner både skor och tisdagsnötter i halsen på dem tills de tiger.

Ja, det ska jag.

7.

När jag springer, ibland, gråter jag också.
För det är ett ständigt nederlag, säg?
Att aldrig hitta solen, att ha den i ryggen när man jagat hela natten.

Och skoskav har man, och svett luktar man.

Och något har hänt och jag har blivit någon annan.

Vad är det liksom?

Vad är det?

Märkligt.

En ruta i en box bara ibland

Himlen ska inte vara i 2D,
eller månen en fläck,
molnen bara massa
blääää
fattar du vad jag menar?
himlen en ruta bara,
en ruta bara i en box,
som den ibland är.

E.P!
E.P!

För allt jag lever.

Äh, ta och dra för ridån va?

I trakten kring månen, en glipa i nattyget till Någonting Annat

1.

From the start, all I need, and all I need.

And get lost.

2.

Dom kom in i mitt hus, dom kom in i mitt hus, jag hörde dom på nedervåningen, och jag,

och jag var uppe i mitt rum, med låst dörr, och jag sov, jag sov, i min pyjamas.

Och jag hörde hur dom gick upp för trappan, upp för trappan och bort till mitt rum.

Och dom knackade på, och jag låtsades inte om det först.

Men dom fortsatte att knacka.

Fortsatte att.

3.

Jag vill liksom att man kan vika undan blåtyget, att man kan

hitta en spricka, eller i natten, en spricka i natten som man glida in mellan.

För det finns något annat.

Det finns något annat som man kan tycka om.

Små droppar med ljus, eller av järn, eller av glas, eller som tårar, fast

det är inte tårar, det är droppar av ljus eller järn eller glas, och i dem fastnar små

små människor eller små små bilder av människor som inte ser att de sitter fast,

och det är därför som det är viktigt, att man, en dag kliver åt sidan och letar efter sprickan, eller glipan, glipan i blåtyget eller om det är natt, i natten, letar och hittar och glider emellan.

För det finns något annat,

det finns något annat.

4.

Och dom stod kvar, och ropade att de visste att jag var därinne.

Och jag svarade att ja, att jag sov.

Och dom sa att, kom ut, det blir kul, kom ut med oss, vi går till Versity och sedan

McDo, kom igen, det blir kul.

Och jag sa, att nej, för jag, jag är här i min pyjamas.

Jag är här i min pyjamas med marsmänniskor och Batman.

Det är ett krig på mig mellan dom och jag kan inte gå ut så här,

kan inte gå ut till McDo och nej.

Kom igen, sa dom, det blir kul, kom igen, vi rullar en unusal fag, vi rullar en splif, kom igen,

det blir kul, och så kan vi gå tll McDo först, eller dränka K. i vodka, det blir kul.

Krig på magen, nej, nej.

5.

Har du gått till månen någon gång?

Det har inte jag.

Jag tycker att det låter knäppt.

Det är inte som att man kan gå i luften.

Det är inte som att himlen är en trappa.

Det är inte som att vem som helst kan gå till månen när vem som helst så vill.

Men jag träffade en man, Jeff hette han, och han hade varit med i en bilolycka, och han berättade också för mig att han hade gått till månen, själv, flera gånger.

Han sa, att det går, det går att klättra, och det är där man ska leta, vid månen.

Att isen är tunn där korvpinnarna växer upp, det är samma sak.

Glipan finns i trakten kring månen, där i närheten.

Om man vill klättra ut från natten är det där man ska leta.

Där i närheten.

6.

Shut up!

Shut up you kookie!

Jag vill inte med.

Jag vill inte till McDo.

Jag vill inte till Versity.

Jag vill inte dricka mer öl.

Jag vill inte röka fler cigg, usual eller unusual.

Jag vill inte! Shut up!

Jag vill äta pasta från rena tallrikar.

Jag vill se på film, nyduschad och somna, och somna i soffan, och somna i soffan med en filt och allt är bra igen, allt är som det var.

Jag vill inte vara där igen!

Gå er väg, låt mig vila i kriget mellan marsmänskorna och Batman.
Försvinn!

7.

Det är alltid svårt att säga nej till en viss Nick.

Han bodde i mitt kvarter när jag var mindre och var ett par år äldre.

Han hade alldeles för stora Mickey Mouse-tröjor, och kepsen på fel håll,

och genom frammen stack en tuffs hår fram.

Sedan flyttade han och började på friskola, och jag tänkte inte mer på honom.

Men så träffade jag honom igen, ett par veckor sedan, på Versity så klart.

Vi hade dansat och druckit, rökt och druckit, och vi var på väg till McDo för Sara ville ha

en cheeseburger. Men så stod han där, och ingen keps hade han på sig, och va fan, livet är

en cirkus, det är inte hans fel, men det var inte som, nej, det var inte som, och utanför så att alla kunde se och nej, jag vill inte prata om det.

Nej.

Shut up you kookie!

Go away!

8.

Dom går inte sin väg och någon har hämtat en skruvmejsel, eller något, nått vasst, som de lirkar med i nyckelhålet. Och månen rusar utanför, på himlen, som en psykopat, jag vet inte,

rusar och rusar och de som letar efter gliporna i nattyget kommer aldrig hitta dit tänker jag, även om himlen vore en trappa.

Himlen är en trappa och hon har bara börjat

Det finns en liten, liten
som dansar genom världen
och kullarna i Central Park
hennes kropp kan inte sluta
för hon gillar att leva så mycket,
och armarna går upp och ner,
bak och fram
och benen
och huvudet
och hon skrattar,
ja, som hon skrattar,
när hon dansar över kullarna,
och över horistonen.

rosor över muren: ett till trettitvå: partipolitiskt möte i ett litet kaos

Lullaby for E:

1.
det var lite läskigt förut, när himlen blev röd av att jorden steg över solen,
det var lite läskigt, för sista skymningen sedan nästa juni,
här.

och månen steg upp, som en tunn skära bara, helt punkterad av all mellandagsrea,
tappat bort två klänningar han köpte i fjol,
lessen för det, och grät, för mindes ännu modellen,
i alla fall på den ena, den han gilla bäst,
turkos som havet, eller stenarna,
eller påsarna från Systemet,
det var länge sen nu sen han var full senast,
lessen för det,
men snart, snart igen,
på Firefly.

och natten steg igen, eller föll eller halkade in över horisonten.
vad vet Fjordor om det? han önskade sig en stjärna i julklapp, den dummern,
en stjärna att åka till när jorden tog slut,
vad vet han om det? jag känner inte Fjordor, han känner inte mig.
det var läskigt förut.
det gör mig ledsen,
ledsen månen.

2.
små, små klockor slår mot varandra.
ibland vaknar jag på natten, och går upp, fast jag sover fortfarande.
och det är ett litet kaos i mitt huvud, det är ett litet kaos som kommer fram då.
och alla röster.
det är som ett oorganiserat partipolitikmöte, där uppe i mitt huvud.
det är en, det är två, det är tre, ibland fyra, och de pratar i mun på varandra och om olika saker.
det är en cirkus som håller till i mitt öra.
det är ett nummer med en elefant som glömt sin snabel,
det är ett annat med några kineser som är fruktansvärt skickliga på sin sak,
och en clown, glad och blommig, som snurrar och igen och igen,
och sedan kommer finalen, och då kommer orkestern in och mitt i alltihopa är jag själv därinne,
inne i mitt öra, och finalen, och finalen: och allt bara sprängs.
tillbaka.
det är natt och jag är vaken fast jag sover.
jag är uppe, jag har druckit vatten och tvättat bort mina ögon med tvål.
det är då jag hör att det pågår, mötet, och de pratar om såna oväsentligheter.
ibland fattar jag ingenting.
ibland är det en låt också, en låt som sitter fast på insidan av kraniet, och spelar och spelar.
och innan jag somnar, greatest of the tíme: Superman.
...it is someone like you... - men

3.
jag behöver inga stråkar.
visst, jag önskar ibland, då och då eller ibland till och med ganska ofta, att mitt liv var lite mera magiskt. men jag behöver inga stråkar.
jag behöver bara eld,
några hundar i Central Park,
molnen, himlen,
asfalt under mina fötter, eller gräs,
träd med grenar, (gärna ett där någon har kraschat sin drake),
träd med eller utan löv,
träd som drömmer om moln och om att fånga ett moln en dag i sina armar,
ljus,
morgonljus,
ljus från himlen
eller ljus från molnen
eller natriumljus som öser ner över Staden och glöder i alla fönster,
kullar, så att man kan se stadens glödande,
hav,
stenar som man kan plocka upp och spara,
fiffiga skräpskatter,
långt hår,
och lite vind som kan pyssla om det när man fortsätter, bortåt.
jag behöver inga stråkar,
möljligen min Ipod,
och en horisont som verkar skratta,
men mest elden.
bara eld.

4.
try.
hjärtslagen skrämde mig en gång.
hade varit lättare om det var ett sus, säg?
för då fattar man direkt om det slutar eller ej.
står inte riktigt ut med den där pausen, säg, pausen mellan slagen, hjärtslagen som hjärtslagen nu förhåller sig.
säg, ett sus?
det får bli en motion till nästa partipolitiska möte i mitt lilla kaos.

5.
bette midler, var det mig du tänkte på?
eller Fjordor och hans hjärtesorg, säkert.
som jag har fattat det ska Fjordor bli poet.
.... .... .... the rose growing inside me causes pain ..... .... ....
det var hans första dikt det, han satte upp den på anslagstavlan på Konsum,
när Konsum fortfarande fanns, försökte slå igenom.
han bad om kommentarer, och kommentarer, det fick han.
nog fick han kommentarer, där på Konsum.
sedan blev det förbjudet att posta dikter på Konsum, tills de fick stänga igen.

6.
And who is the Captain?
The Captain that drives us all to madness, that makes us wanna dance?
Alla svettiga sommarnätter, när himlen ännu blånar,
och måsarna gör som måsarna gör,
Älvsborgsbron, jag vet,
där under, och där uppe,
låt oss dansa,
The Captain,
låt oss se, och låt oss spela The Game,
som gör oss,
gör oss hela,
gör oss hel,
ha - Fjordor sitter ovanför, när natten faller över havet, på bron, och dinglar med benen,
det kan han gott ha, säg, och skriver poesi ...natten och havet... natten och navet... hatten av, och korken... äh! och ännu ett blad singlar ner, som snö fastän det är juni nu, Fjordors utrivna sidor regnar ner över oss där nere, nedanför bron, som fjädrar, eller år, eller fallna stjärnor eller bara snö, ner på oss och the Captain.
And who is the Captain?
Sam, as in Samantha.

7.
och nu, det gör dig glad! tillbaka till cirkusen, Paradise Circus.
kan jag
kan jag
kan jag Säga,
något, som, som
gör det bättre - säg?
det finns en chans kvar, att släppa alla sorger,
låt oss - åka till ett kloster i Indien!
och lära oss mediation och kolla på vår mage,
prova jeans i en provhytt som normala människor, (det är inte en normal situation)
och
och
titta igen, under naveln,
det kanske är någon som har flyttat in där igen,
Fjordor hade flera andra kompisar som också letade tillfälligt, bara över sommaren,
och en dag kom FBI och knackade på, två veckor efter att de hade flyttat ut igen! vet du vad, det var bara tur att de inte hamnade hos mig tror jag... fruktansvärt manipulativa, fast trevliga först, vi satt och drack kaffe och snackade innan, i köket, i flera timmar, men sedan hörde de inte av sig förståss, och oh - säg
titta igen under naveln! man räknar och ska bara räkna till tio (och högst 730 kcal om dagen) och, och mitt i det hela så upptäcker man att man kommit till trettitvå, då har man tänkt på något annat, säg, och ska bara börja om, man ska bara räkna från ett till tio hela tiden, ett till tio, ett till tio, och så. hur länge ska man sitta där då? ja men en halvtimma eller en timma eller något och
jag vet en utväg - säg - ett kloster i Indien, Indien eller Vietnam, säg, säg, ska vi inte åka?
och meditera, och Yoga och sånt, och få den här världen att hänga samman, att få oss att FÖRSTÅ,
PARADISE CIRCUS HALLÅÅÅÅÅ,
det bor ett litet kaos i mitt huvud, jag ska bara räkna till tie hela tiden, men hamnar på trettitvå... och

8.
vill bara slippa en jul till och allting,
i år,
i år, och Fjordor bråkade hela julen.
det kastades rödbetssallad åt ena hållet och julskinka med Dijon åt andra,
köttbullarna flög som missiler,
och vörtbrödet fick duga som sköld,
när jag flydde från julbordet, bort, bort, till soffan,
men där låg Ingmar såklart och hade snappat med sig Aladdinasken,
och jag fick en trillingnöt i pannan, det blev rött framför ögonen, en sån kraft,
och jag, och jag såg stjärnor, både de på nattyget utanför och julstjärnan, för ja,
det var klart att Anna-Klara också skulle ge sig in i striden,
och till och med Bella skällde som en dåre, och där, där när hon rusar in i köket för att hämta dopp-i-grytan-grytan så tänker jag, vill bara,
vill bara slippa en jul till,
en till,
och innan julklappspelet och allt,
och Fjordor hade filat på reglerna hela förmiddagen,
och allt liv, allt liv,
jag önskade bara att det skulle ta slut,
ta slut,
TA SLUT och det gjorde det först när Fjordor stod dränkt från topp till tå i dopp-i-grytan-doppet, drypande, droppande, och tyst, äntligen, äntligen tyst.

9.
jag vet inte om det är för mycket begärt.
allt jag önskar är att mitt liv var lite mer magiskt.
och att jag inte var rädd, så rädd för skymningen,
lessna månen, va fan, det är väl inte så farligt.
nya klänningar hittar man lätt på second hand.
dom där välgörenhetstanterna fattar inte heller värdet.
köpte en tavla för en hundring och gick hem och googlade, och fatta, konstnären var ju känd och allt, och säkert värd en tre fyra tusen, det hade gått en av han, vad han nu hette, honom, menade det, det hade gått en tavla av honom i Köpenhamn nån gång i höstas och man tänker, vafan, man får ju kolla upp värdet på grejorna man säljer, det måste de väl fatta, ska sitta där och sörpla kaffe dagarna i ända när det finns BARN som SVÄLTER, fatta det liksom, BARN som svälter till DÖDS och som behöver majsmjöl eller vad det är dom äter därnere, och tanterna KOLLAR inte ens vad grejerna de säljer är värda?!
vad är det för stil liksom? jag bara undrar, ni får ursäkta, men jag blir bara så jävla upprörd när jag tänker på de där jävla tanterna och hur de sitter där med smulor i rynkorna och snörper på munnen åt varandra och frågar - ska vi inte ta oss en syltgrotta till Svea? - och det är klart att den där Svea ska moffsa i sig så dant, och där sitter de istället för att kolla upp sånt viktigt som hur kända konstnärerna är, vad grejerna är värda, och det är väl okej om det är deras egna jävla pengar de försummar, men det är det ju inte, utan SVÄLTANDE BARNS.
fy fan, jag hatar såna tanter ni får ursäkta men

10.

ett

två

tre

fyra

fem

sex

sju

åtta

nio

tio

this is really happening.
stilla måne, stilla
sömn,
jag bara tänker på Indien igen,
och barnen, de svältande barnen och hundarna i Central Park,
jag har tvättat bort mina ögon
jag har varit uppe och kissat tre, nej fyra gånger,
och vatten, jag har druckit vatten, ett glas, och varm mjölk, ett glas,
jag bara önskar att livet var lite mer magiskt.
är det farligt - säg?
månen?
Fjordor?
det är tyst i mitt lilla kaos, och därför kan jag inte sova.
det var lite läskigt förut, när jag saknade skymningarna här.
varje morgon är första morgonen
varje natt är sista natten
men de här partipolitiska mötena i mitt lilla kaos,
dom verkar vara ändlösa,
för evigt
låt det aldrig ta slut.
trettiotvå - jag tappar bort mig hela tiden.
räkna igen,
kolla ner på magen,
kolla upp på månen,
räkna upp,
räkna ner,

Lullaby for E:

K/Half Noise

1.

Från det blå.

Från den botten av mig själv jag sällan når.

Den goda.

Det är svårt - säg?

Om vi tar det om från början, minns du där i snön?

Och träden, björkarna i mörkret, och blodet, rött rött som sammetsfåtöljerna i biografen.

Minns du? Och vi gick, igen, och det var bara du och jag i biografen, och två tanter och en vilsen pappa med sin son, han hade nog gått fel, var helt fel, försökte som fan att bonda med sonen, men han valde fel film, fel biograf, och där var vi, och åt Werthers Original och blev törstiga och ingenting var farligt då och allting var bra, förutom sonens besvikelse.

Det är svårt - säg?

Från det blå, den botten av sig själv man sällan når.

Den goda.

Av mandelsmassa skulle jag tro. Möjligen marräng.

2.

Jag kollar på fjädrar i ett fönster.

Varje hjärta är ett öppet fönster - säg?

Varje hjärta, och någon viskade till mig en gång, precis bakom mitt öra, varmt andetag:

välj ett moln, och kedja fast dig vid det.

Och - säg - är det inte svårt?

Men jag gjorde det.

Jag gjorde det, K., jag gjorde det.

Och nu när vi ändå pratar om det, vet du, det är min favoritplats på dig.

Mellan dina öron och ditt hår.

K, half noise, K!

3.

Vänder spår igen, säg?
Wasteland. Det är från det blå.

Det som är så svårt, det blå.

Dolly kom en dag, Dolly och en till, jag vill inte prata ner det här, E. P.

På ett parkeringsdäck slåss Tuss och liten till, varje natt, tills den ena inte rör sig.

Då går de hem och går och lägger sig.

Säg - Fjordor, hade två hästar? Eller en. Eller kanske en och en ko. Eller en och en åsna.

Eller en och en halv. Han var en gång en halv. Fjordor, han som mötte Dolly, och en till, jag inte vill prata ner, E.P. Det är heligt. Jag vet inte varför jag kommer att tänka på honom här, honom nu. Jo, det vet jag förresten. Han har också med det svåra att göra.

Det är från det blå.

4.

Om och om igen.

Joy of Pepsi.

Generation Next.

Kul med strippa, kul.

Och nu är det en man, som har boulat ner en tants hund i marken.

Kanske att den dog.

Ta en lax. Eller en Pepsi till, det sprutar genom deras hål, deras öronhål.

Liten munk.

Too little, idag är dagen, då flaggan blir blå. Då han kan joglera med sig själv, när han förstår tecknet. Ask for more.

Ännu en Pepsi, som kan lämna brännmärken i pannan när han skallar den.

Han är redo för det nu, sedan för det blå.

5.

And there is another one.

Once upon a time, there was a pretty girl, or not a girl really, more like a woman.

And she was skinny and friend with all the animals in the whole wide world, and the flowers sang their pretty symphonies to honour her presence and her boobs, which, by the way, were not covered with leaves any longer, but her pretty long blonde hair, just like in a shampoo commercial. This girlwoman walked around the earth, happily, and she was happy, and not only happy but also quite sexy and a little horny too.

Her name was Eve.

And she sought something to eat, something to learn, someone to fuck, and she found a tree, and a snake, and an apple, a red apple, not really a Granny Smith because they are not red, but green, more like a Red Delicious or a Pink Lady. But she kept walking, and soon she found a blue butterfly, and that was better. And she was pretty, and everything was pretty, and she found a river, and she was a little bored, but she stayed there for almost an hour, just to see her own reflections, 'cos she was fucking pretty man, and, and, she found two red birds and a white, white horse, in the river, and then she turned around, and she walked to a cascade, and there she heard something and she turned around again, and there was the Man.

And she smiled, and he smiled, and he had NICE muscles, but then he opened his mouth and HE WAS SO TOTALLY GAYISH. And Eve stood paralyzed and then, Just Call Us.

An insurance company, funny.

Funny but banned.

That was a funny commercial.

There are a lot of funny commercials.

And the night, the night, and I find one more.

One with Britney; Pepsi.

6.

Jag vet inte.

I feel I'm being punished for being clean.

I don't think you're being punished for being clean.

I think you are being punished because your co-worker is filthy.

We all have to pick our battles in the work world.

7.

Och så lätt var det K., säg?

Några reklamsnuttar, och nåra till och uppe ur det Blå.