Lullaby for E:
1.
det var lite läskigt förut, när himlen blev röd av att jorden steg över solen,
det var lite läskigt, för sista skymningen sedan nästa juni,
här.
och månen steg upp, som en tunn skära bara, helt punkterad av all mellandagsrea,
tappat bort två klänningar han köpte i fjol,
lessen för det, och grät, för mindes ännu modellen,
i alla fall på den ena, den han gilla bäst,
turkos som havet, eller stenarna,
eller påsarna från Systemet,
det var länge sen nu sen han var full senast,
lessen för det,
men snart, snart igen,
på Firefly.
och natten steg igen, eller föll eller halkade in över horisonten.
vad vet Fjordor om det? han önskade sig en stjärna i julklapp, den dummern,
en stjärna att åka till när jorden tog slut,
vad vet han om det? jag känner inte Fjordor, han känner inte mig.
det var läskigt förut.
det gör mig ledsen,
ledsen månen.
2.
små, små klockor slår mot varandra.
ibland vaknar jag på natten, och går upp, fast jag sover fortfarande.
och det är ett litet kaos i mitt huvud, det är ett litet kaos som kommer fram då.
och alla röster.
det är som ett oorganiserat partipolitikmöte, där uppe i mitt huvud.
det är en, det är två, det är tre, ibland fyra, och de pratar i mun på varandra och om olika saker.
det är en cirkus som håller till i mitt öra.
det är ett nummer med en elefant som glömt sin snabel,
det är ett annat med några kineser som är fruktansvärt skickliga på sin sak,
och en clown, glad och blommig, som snurrar och igen och igen,
och sedan kommer finalen, och då kommer orkestern in och mitt i alltihopa är jag själv därinne,
inne i mitt öra, och finalen, och finalen: och allt bara sprängs.
tillbaka.
det är natt och jag är vaken fast jag sover.
jag är uppe, jag har druckit vatten och tvättat bort mina ögon med tvål.
det är då jag hör att det pågår, mötet, och de pratar om såna oväsentligheter.
ibland fattar jag ingenting.
ibland är det en låt också, en låt som sitter fast på insidan av kraniet, och spelar och spelar.
och innan jag somnar, greatest of the tíme: Superman.
...it is someone like you... - men
3.
jag behöver inga stråkar.
visst, jag önskar ibland, då och då eller ibland till och med ganska ofta, att mitt liv var lite mera magiskt. men jag behöver inga stråkar.
jag behöver bara eld,
några hundar i Central Park,
molnen, himlen,
asfalt under mina fötter, eller gräs,
träd med grenar, (gärna ett där någon har kraschat sin drake),
träd med eller utan löv,
träd som drömmer om moln och om att fånga ett moln en dag i sina armar,
ljus,
morgonljus,
ljus från himlen
eller ljus från molnen
eller natriumljus som öser ner över Staden och glöder i alla fönster,
kullar, så att man kan se stadens glödande,
hav,
stenar som man kan plocka upp och spara,
fiffiga skräpskatter,
långt hår,
och lite vind som kan pyssla om det när man fortsätter, bortåt.
jag behöver inga stråkar,
möljligen min Ipod,
och en horisont som verkar skratta,
men mest elden.
bara eld.
4.
try.
hjärtslagen skrämde mig en gång.
hade varit lättare om det var ett sus, säg?
för då fattar man direkt om det slutar eller ej.
står inte riktigt ut med den där pausen, säg, pausen mellan slagen, hjärtslagen som hjärtslagen nu förhåller sig.
säg, ett sus?
det får bli en motion till nästa partipolitiska möte i mitt lilla kaos.
5.
bette midler, var det mig du tänkte på?
eller Fjordor och hans hjärtesorg, säkert.
som jag har fattat det ska Fjordor bli poet.
.... .... .... the rose growing inside me causes pain ..... .... ....
det var hans första dikt det, han satte upp den på anslagstavlan på Konsum,
när Konsum fortfarande fanns, försökte slå igenom.
han bad om kommentarer, och kommentarer, det fick han.
nog fick han kommentarer, där på Konsum.
sedan blev det förbjudet att posta dikter på Konsum, tills de fick stänga igen.
6.
And who is the Captain?
The Captain that drives us all to madness, that makes us wanna dance?
Alla svettiga sommarnätter, när himlen ännu blånar,
och måsarna gör som måsarna gör,
Älvsborgsbron, jag vet,
där under, och där uppe,
låt oss dansa,
The Captain,
låt oss se, och låt oss spela The Game,
som gör oss,
gör oss hela,
gör oss hel,
ha - Fjordor sitter ovanför, när natten faller över havet, på bron, och dinglar med benen,
det kan han gott ha, säg, och skriver poesi ...natten och havet... natten och navet... hatten av, och korken... äh! och ännu ett blad singlar ner, som snö fastän det är juni nu, Fjordors utrivna sidor regnar ner över oss där nere, nedanför bron, som fjädrar, eller år, eller fallna stjärnor eller bara snö, ner på oss och the Captain.
And who is the Captain?
Sam, as in Samantha.
7.
och nu, det gör dig glad! tillbaka till cirkusen, Paradise Circus.
kan jag
kan jag
kan jag Säga,
något, som, som
gör det bättre - säg?
det finns en chans kvar, att släppa alla sorger,
låt oss - åka till ett kloster i Indien!
och lära oss mediation och kolla på vår mage,
prova jeans i en provhytt som normala människor, (det är inte en normal situation)
och
och
titta igen, under naveln,
det kanske är någon som har flyttat in där igen,
Fjordor hade flera andra kompisar som också letade tillfälligt, bara över sommaren,
och en dag kom FBI och knackade på, två veckor efter att de hade flyttat ut igen! vet du vad, det var bara tur att de inte hamnade hos mig tror jag... fruktansvärt manipulativa, fast trevliga först, vi satt och drack kaffe och snackade innan, i köket, i flera timmar, men sedan hörde de inte av sig förståss, och oh - säg
titta igen under naveln! man räknar och ska bara räkna till tio (och högst 730 kcal om dagen) och, och mitt i det hela så upptäcker man att man kommit till trettitvå, då har man tänkt på något annat, säg, och ska bara börja om, man ska bara räkna från ett till tio hela tiden, ett till tio, ett till tio, och så. hur länge ska man sitta där då? ja men en halvtimma eller en timma eller något och
jag vet en utväg - säg - ett kloster i Indien, Indien eller Vietnam, säg, säg, ska vi inte åka?
och meditera, och Yoga och sånt, och få den här världen att hänga samman, att få oss att FÖRSTÅ,
PARADISE CIRCUS HALLÅÅÅÅÅ,
det bor ett litet kaos i mitt huvud, jag ska bara räkna till tie hela tiden, men hamnar på trettitvå... och
8.
vill bara slippa en jul till och allting,
i år,
i år, och Fjordor bråkade hela julen.
det kastades rödbetssallad åt ena hållet och julskinka med Dijon åt andra,
köttbullarna flög som missiler,
och vörtbrödet fick duga som sköld,
när jag flydde från julbordet, bort, bort, till soffan,
men där låg Ingmar såklart och hade snappat med sig Aladdinasken,
och jag fick en trillingnöt i pannan, det blev rött framför ögonen, en sån kraft,
och jag, och jag såg stjärnor, både de på nattyget utanför och julstjärnan, för ja,
det var klart att Anna-Klara också skulle ge sig in i striden,
och till och med Bella skällde som en dåre, och där, där när hon rusar in i köket för att hämta dopp-i-grytan-grytan så tänker jag, vill bara,
vill bara slippa en jul till,
en till,
och innan julklappspelet och allt,
och Fjordor hade filat på reglerna hela förmiddagen,
och allt liv, allt liv,
jag önskade bara att det skulle ta slut,
ta slut,
TA SLUT och det gjorde det först när Fjordor stod dränkt från topp till tå i dopp-i-grytan-doppet, drypande, droppande, och tyst, äntligen, äntligen tyst.
9.
jag vet inte om det är för mycket begärt.
allt jag önskar är att mitt liv var lite mer magiskt.
och att jag inte var rädd, så rädd för skymningen,
lessna månen, va fan, det är väl inte så farligt.
nya klänningar hittar man lätt på second hand.
dom där välgörenhetstanterna fattar inte heller värdet.
köpte en tavla för en hundring och gick hem och googlade, och fatta, konstnären var ju känd och allt, och säkert värd en tre fyra tusen, det hade gått en av han, vad han nu hette, honom, menade det, det hade gått en tavla av honom i Köpenhamn nån gång i höstas och man tänker, vafan, man får ju kolla upp värdet på grejorna man säljer, det måste de väl fatta, ska sitta där och sörpla kaffe dagarna i ända när det finns BARN som SVÄLTER, fatta det liksom, BARN som svälter till DÖDS och som behöver majsmjöl eller vad det är dom äter därnere, och tanterna KOLLAR inte ens vad grejerna de säljer är värda?!
vad är det för stil liksom? jag bara undrar, ni får ursäkta, men jag blir bara så jävla upprörd när jag tänker på de där jävla tanterna och hur de sitter där med smulor i rynkorna och snörper på munnen åt varandra och frågar - ska vi inte ta oss en syltgrotta till Svea? - och det är klart att den där Svea ska moffsa i sig så dant, och där sitter de istället för att kolla upp sånt viktigt som hur kända konstnärerna är, vad grejerna är värda, och det är väl okej om det är deras egna jävla pengar de försummar, men det är det ju inte, utan SVÄLTANDE BARNS.
fy fan, jag hatar såna tanter ni får ursäkta men
10.
ett
två
tre
fyra
fem
sex
sju
åtta
nio
tio
this is really happening.stilla måne, stilla
sömn,
jag bara tänker på Indien igen,
och barnen, de svältande barnen och hundarna i Central Park,
jag har tvättat bort mina ögon
jag har varit uppe och kissat tre, nej fyra gånger,
och vatten, jag har druckit vatten, ett glas, och varm mjölk, ett glas,
jag bara önskar att livet var lite mer magiskt.
är det farligt - säg?
månen?
Fjordor?
det är tyst i mitt lilla kaos, och därför kan jag inte sova.
det var lite läskigt förut, när jag saknade skymningarna här.
varje morgon är första morgonen
varje natt är sista natten
men de här partipolitiska mötena i mitt lilla kaos,
dom verkar vara ändlösa,
för evigt
låt det aldrig ta slut.
trettiotvå - jag tappar bort mig hela tiden.
räkna igen,
kolla ner på magen,
kolla upp på månen,
räkna upp,
räkna ner,
Lullaby for E:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar