1.
From the start, all I need, and all I need.
And get lost.
2.
Dom kom in i mitt hus, dom kom in i mitt hus, jag hörde dom på nedervåningen, och jag,
och jag var uppe i mitt rum, med låst dörr, och jag sov, jag sov, i min pyjamas.
Och jag hörde hur dom gick upp för trappan, upp för trappan och bort till mitt rum.
Och dom knackade på, och jag låtsades inte om det först.
Men dom fortsatte att knacka.
Fortsatte att.
3.
Jag vill liksom att man kan vika undan blåtyget, att man kan
hitta en spricka, eller i natten, en spricka i natten som man glida in mellan.
För det finns något annat.
Det finns något annat som man kan tycka om.
Små droppar med ljus, eller av järn, eller av glas, eller som tårar, fast
det är inte tårar, det är droppar av ljus eller järn eller glas, och i dem fastnar små
små människor eller små små bilder av människor som inte ser att de sitter fast,
och det är därför som det är viktigt, att man, en dag kliver åt sidan och letar efter sprickan, eller glipan, glipan i blåtyget eller om det är natt, i natten, letar och hittar och glider emellan.
För det finns något annat,
det finns något annat.
4.
Och dom stod kvar, och ropade att de visste att jag var därinne.
Och jag svarade att ja, att jag sov.
Och dom sa att, kom ut, det blir kul, kom ut med oss, vi går till Versity och sedan
McDo, kom igen, det blir kul.
Och jag sa, att nej, för jag, jag är här i min pyjamas.
Jag är här i min pyjamas med marsmänniskor och Batman.
Det är ett krig på mig mellan dom och jag kan inte gå ut så här,
kan inte gå ut till McDo och nej.
Kom igen, sa dom, det blir kul, kom igen, vi rullar en unusal fag, vi rullar en splif, kom igen,
det blir kul, och så kan vi gå tll McDo först, eller dränka K. i vodka, det blir kul.
Krig på magen, nej, nej.
5.
Har du gått till månen någon gång?
Det har inte jag.
Jag tycker att det låter knäppt.
Det är inte som att man kan gå i luften.
Det är inte som att himlen är en trappa.
Det är inte som att vem som helst kan gå till månen när vem som helst så vill.
Men jag träffade en man, Jeff hette han, och han hade varit med i en bilolycka, och han berättade också för mig att han hade gått till månen, själv, flera gånger.
Han sa, att det går, det går att klättra, och det är där man ska leta, vid månen.
Att isen är tunn där korvpinnarna växer upp, det är samma sak.
Glipan finns i trakten kring månen, där i närheten.
Om man vill klättra ut från natten är det där man ska leta.
Där i närheten.
6.
Shut up!
Shut up you kookie!
Jag vill inte med.
Jag vill inte till McDo.
Jag vill inte till Versity.
Jag vill inte dricka mer öl.
Jag vill inte röka fler cigg, usual eller unusual.
Jag vill inte! Shut up!
Jag vill äta pasta från rena tallrikar.
Jag vill se på film, nyduschad och somna, och somna i soffan, och somna i soffan med en filt och allt är bra igen, allt är som det var.
Jag vill inte vara där igen!
Gå er väg, låt mig vila i kriget mellan marsmänskorna och Batman.
Försvinn!
Försvinn!
7.
Det är alltid svårt att säga nej till en viss Nick.
Han bodde i mitt kvarter när jag var mindre och var ett par år äldre.
Han hade alldeles för stora Mickey Mouse-tröjor, och kepsen på fel håll,
och genom frammen stack en tuffs hår fram.
Sedan flyttade han och började på friskola, och jag tänkte inte mer på honom.
Men så träffade jag honom igen, ett par veckor sedan, på Versity så klart.
Vi hade dansat och druckit, rökt och druckit, och vi var på väg till McDo för Sara ville ha
en cheeseburger. Men så stod han där, och ingen keps hade han på sig, och va fan, livet är
en cirkus, det är inte hans fel, men det var inte som, nej, det var inte som, och utanför så att alla kunde se och nej, jag vill inte prata om det.
Nej.
Shut up you kookie!
Go away!
8.
Dom går inte sin väg och någon har hämtat en skruvmejsel, eller något, nått vasst, som de lirkar med i nyckelhålet. Och månen rusar utanför, på himlen, som en psykopat, jag vet inte,
rusar och rusar och de som letar efter gliporna i nattyget kommer aldrig hitta dit tänker jag, även om himlen vore en trappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar