Mind the gap

En dag lägger vi oss bara ner och dör.
På en gräsmatta som frusit, kanske i juli.
I takt med stjärnorna.
Och godstågen, som stöter som ett hjärta genom staden när vagnarna dras över skenskarvarna.
Som ett minne med dålig andedräkt, va.
Som en patetisk kvinna som äter chips en vanlig tisdag.
En människa utan skelett i kroppen, som tappar allt fäste.
Köttet glider av, bara så.
En pinsam liten pöl.
Tänk om man ändå vore sten, eller hade något att skriva brev till.
Det blir bara värre.
Mind the gap.
I'm the gap.
En dag, en dag kanske snart.
I takt med stjärnorna, och godstågen.