the bug

Bara nu, E., bara nu. Jag lovar ju, säger J, bara nu.
Det är som grenarna, har du förstått? Jag menar, på våren.
Innan man vet om de kommer leva igen.
Man kan skära då, i barken, för att se om där finns sav.
Och det är vad man måste göra, om man vill veta.

Så det är det du gör, säger E.

Ja, säger J.

Nästan tar död på, bara för att du vill veta om det lever, säger E.

Ja, säger J. För att veta om det kommer leva igen, på riktigt någon gång.

Det är absurt, säger E. Vet du hur det kommer sig, att du är här och inte jag?

Ja, det vet jag, säger J. Det är för att du fortfarande tror att du är en plastig flamingo.

För att du är idiot, inte jag, säger E.

Jag är inte så säker, säger J. Ärligt talat, E., om du skulle skära i barken.

Det skulle jag aldrig hända, som sagt, säger E, för du är idiot, inte jag.

Avbryt inte, säger J. Vad jag skulle säga är, att om du skulle se efter, verkligen såg efter -

- ja -

- men fatta, E., där finns inget kvar.