FIRST BREATH AFTER COMA

Svagt radiobrus från ett fönster, snett upp till höger.
Andra våningen och fönstret står öppet på glänt.
Vind i tunn gardin, till radiobruset kanske.
Därinne: ett bord och två pinnstolar.
En vas med tulpaner på vaxduk.

Nemo rostar bröd.

Rymden utanför och allt det där.
En satellit på behörigt avstånd.
Snart augustinatt igen.
Lampor i träden, kulörta lyktor, får inte in signalen.

Sanin klättrar i träd om natten och äter körsbär.

Dunja sitter i ett fönsterbräde och röker, cigarett efter cigarett och lyssnar på repiga LP-skivor från sjuttiotalet.

Hemma, tiden stannar.
Ett spöke gråter.
Floder blir busiga och letar sin väg upp för en kulle för att titta på solnedgången.
En gång bara, en gång solnedgång.
Och så får det bli.

Natten vänder rygg, blåtyget spricker av små ljusa hål.

Nemo rostar bröd, och dricker oboy.

Plåtaskar med allt det där som är glömt nu.
Dunjas bror står på en jordhög i sin uniform.
Det är borta nu.

Sanins fingrar är röda och munnen med.

Små jazzbarer i Budapest där taket aldrig blir för lågt trots källare.
Cappucino med mjukt skum.
Sova i det skummet nuförtiden.

Trasiga gitarrer och Jimi Hendrix.

En rad av drömmar i vaderade orginalförpackningar.
En rad av tummade rädslor som sköld.

Dunja saknar sin bror.
Nemo tröttnar aldrig på rostat bröd.
Sanin börjar få magknip nu.
Men körsbären tar aldrig slut nätter som de här.

the bug

Bara nu, E., bara nu. Jag lovar ju, säger J, bara nu.
Det är som grenarna, har du förstått? Jag menar, på våren.
Innan man vet om de kommer leva igen.
Man kan skära då, i barken, för att se om där finns sav.
Och det är vad man måste göra, om man vill veta.

Så det är det du gör, säger E.

Ja, säger J.

Nästan tar död på, bara för att du vill veta om det lever, säger E.

Ja, säger J. För att veta om det kommer leva igen, på riktigt någon gång.

Det är absurt, säger E. Vet du hur det kommer sig, att du är här och inte jag?

Ja, det vet jag, säger J. Det är för att du fortfarande tror att du är en plastig flamingo.

För att du är idiot, inte jag, säger E.

Jag är inte så säker, säger J. Ärligt talat, E., om du skulle skära i barken.

Det skulle jag aldrig hända, som sagt, säger E, för du är idiot, inte jag.

Avbryt inte, säger J. Vad jag skulle säga är, att om du skulle se efter, verkligen såg efter -

- ja -

- men fatta, E., där finns inget kvar.