Okej, men vad händer nu?
Jag är mitt och du är ditt.
Min kropp blir ungefär som en bil att polera: och inte bara det,
utan mina känslor också, och mina tankar också.
Alla är små Cabriolets som ska poleras och fejas och bytas vinterdäck på.
Jag är mina tankar.
Jag är mina känslor,
men bara har en kropp?
Nja.
Här och nu: om det vore allt du hade, vem är du då?
Vem är du, bara här och nu?
Inte nån jävla cabriolet i alla fall.
Tack.
torsdag 6 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar