En handfull barr, pelarthuja.

Rebeller, ljugande: kastar flaskor i betongen och dansar till Arcade Fire.
Gråter i en bar förra året, och dricker öl.
Pratar Berlin, stenmurar i havet.

Ruttna skal, och där är jag.

I aska, snurrande, sakta, som i damm.

Jag skriver detta

för att mitt huvud exploderar till ett popcorn,
hjärtat bär armen i mitella,
och vinden drar genom huden.

Done, flamingo

En dag tippar hela världen åt sidan, glider av sitt strå som en daggdroppe,
och irrar i ett lagom stort flipperspelshål för att försvinna för alltid.

Just precis innan sitter man på arbetarkaféet.
Bredvid en sitter ens två vänner, hunden och Caesar, och äter ostmacka med
vattniga gurkskivor.
Man har just packat sin resväska och vet att man aldrig mer kommer tillbaka.
Man dricker långsamt ur sin kaffekopp för man är livrädd för att det äntligen ska ta slut.

Hoppar på godståget i farten.
Landar på taket.
Hittar en lucka.
Hamnar i en kupé.
Där sitter en sjöjungfru och gråter.
Hon har dödat sin pappa istället för sig själv.
Hon får en baguette och en bagatell av en gammal dam bredvid.
Man skakar på huvudet och fortsätter nedåt, genom nästa lucka.

Hey, they say, welcome to the party.
This is just another day, another day.
This is just another day in Berlin, and we're gonna party until someone pukes in her glass on the dancefloor, like last year, d'you remember? I don't remember her name any longer.
Tall and blonde. Whatever.
Man har hamnat på en raveklubb i Berlin och man trivs bra men man fortsätter.

Ut på ett parkeringsdäck där natten skriker och munnar är vidöppna och blod blandas med mascara. Hey, staden glittrar nedanför och VARFÖR I HELVETE skulle det någonsin vara lätt att bryta tegelväggarna dom bor i?

Man spränger sig själv i luften och plötsligt är man ett popcorn.
Man bränner sig med en cigarett.
Man lämnar dem att undra.
Man håller andan och andas igen och håller andan och andas igen och i huvudet bildas en spricka i natten och i den sprickan gror ett träd och det trädet rotar sig så snabbt men ändå långsamt.

Du lär dig nånting. Men första känslan är att du har förlorat nått, säger Shaw.
Man lär sig själv och förlorar sig själv,
B: "some of us need to get lost more often",
hey fuck you or fuck me, tänker man.

Det kommer en gädda och en stråke liksom, ja, men en dov, dov ton.
Vi kallar det övermänskligt, för de flyger.

(LÅT STÅ)

På tavlan, i klassrummet man har hamnat, sitter en hamster uppnålad.
Man kollar närmre på den, bara för att upptäcka att den har ena tassen (högra, fram)
i en liten liten mitella, och då: det är ens hj.

(pretentiöst att skriva resten liksom... HALLÅ ELLER)

Men det är ens hj. och det bultar inte längre.
Inte heller gör det ont, tänker man.

WW3 eller kanske inte riktigt.

Men i hand: TRE RÖDA ST. och så ska det förbli tills handen faller.
Man sitter en dag på bussen och klockan är strax efter nio och man har stannat för ett rödljus och kyrkklockan till höger klämtar, och här: fattar man att: man är ensam i hela världen.

Och alla andra med.

Man får en checklista:

1. Stå
2. Stå.
3. Stå
4. Så (var det ett stavfel eller inte, ja, vad fan tror du DICKHEAD)
5. Stå.
6. Slå
7. Spotta ut en tand och dansa tango med bratten mitt emot.

Man känner en svag doft av kola i luften, och nybakat bröd.
Gott, och så skall det alltid vara.

Men man är färdig här.

I wouldn't ask if I knew, dickhead

From the space shuttle:

Hi, Jeff?

Hey, you know what? I'm fucking lost.

What?
Yes, I am a long way from home.
What?
Yeah, I told you dickhead, I'M LOST.
What?
I don't know where I am stupid, then I wouldn't call for help, would I?
Well, I don't know. Some silly vaults...
And a green metal man who shows his very tiny willie with a smile that's lingering on his lips.
He holds a fish in his arms too.
And more, to the right: some kind of wanna-be sky scraper.
And small blue metal snakes or something, lots of them, everywhere.
Eating people.

And... and...
Wait.

There's a CoconutCherryCherryDreamPuffGirls-something-Gang here.
No, it's true. Just caught the sight of them.
They're drinking Caffe Latte, I swear.
What do you mean? How many?

No, they're not four.

There's five of them.

The fat one who tries not to eat chocolate bars at night, eventually.
The tiny one who has fallen in love, everlasting May in her ribcage, poor skinny bicycle.
The one who talks and always wears silly ribbons, who strives for power, hey, and tries to be the second hand of Her:

the one who's got the power to choose whether they should drink regular Coke or Diet Coke, whether they'll go to that party or that party, wear that kind of clothes or not, whether they should eat or vomit or just starve and smile.

What?

No.

Five of them, I told you.

What?

The fifth?

The one who's silent, although her heart roars like a Tiger.

No, she's here.
She's still here, drinking Caffe Latte.

Hundra och en dag, efter ankomst

1.
Omkring dem, typ på alla löpsedlar utanför kiosken där de brukar köpa cigg:
rubrik efter rubrik;
en begravning - direktsändning i riksteve;
ett land i chock;
en stad i chock;
en CoconutCherryCherryPuffDreamgirlsgäng i chock;
en ny Tiger.

2.
ungefär 862 röda rosor som ser ut som blod på asfalten;
ungefär 39 vita som försvinner mot det vita, SNÖ;
en gul, den är från C. kanske;
flera utbrunna marschaller, och tre som fortfarande brinner (en som är omkull och utspilld);
en chokladask (vad den som lade dit den nu tänkte på; nästan lika dumt som att ge den till en anorektiker på sjukhus, typ V);

och där, precis intill där hon dog,
bakom avspärrningen:

en DietCoke-burk, urdrucken,
flera skärvor efter metallvraket som exploderade så plötsligt,

och nån som har skrivit i snön: vem mördade T?

Nu i en bröstkorg

Nu är det små smuliga kex i bröstkorgen,
och jag är små smuliga kex,
och jag äter små smuliga kex, (krossar mellan tänderna,
torrt, så att det knastrar och spricker och, på grund av torrheten,
sprutar ut från munnen) så att de faller ner i bröstkorgen.

Nu är det en konstig fisk bakom högra ögat, som simmar,
fastän det är så trångt, simmar, fast kan liksom aldrig vända på sig därinne.

Och i huvudet: en hamster, som springer i ett hjul med ett hjärta
som pickar och pickar i hundrafemti kilometer i timmen,
pickar och pickar, som om den, i sitt hjärta hade en hackspett med en liten liten hammare på näbben.

Hjul som gnisslar och gnisslar för att hamstern slickar bort tystnaden så fort jag smörjer hjulet med olivolja, på kontaktpunkterna med ställningen.

Nu är det en död kyckling under huden,
som knottrar sig medan kycklingen tinar.

(Inte från död till levande, utan från död till mat).

Slutligen: nu (och för alltid) är det sömnlösa nätter för att i mig är en djurpark, men också ett litet jävla hopp som gått under jorden och gömmer sig hos djuren eller hos snälla medborgare (i deras hemliga jordkällare). Och det låter det bli till skavsår därinne, för väntan tar en sån jävla tid och leder alltid bara till besvikelse.

Det lilla jävla hoppet måste dö, för bara det skvallrar om att resten är en spökstad.