Vi vill inte dö utan ärr, Göran

3.
2.
1.

Räknar ner, för det tjugohundratolfte året sedan Jesus dog med blodiga händer på det där korset, är just på väg att fly sin väg, som en nattfjäril.

Och jag gör det med dig, Göran.

Skålar i champagne, och blir grön i ansiktet av allt lösgodis jag tryckt i käften, Göran.
Skriver listor på möjliga gym jag kan joina efter årsskiftet, och pizzabud jag kan ringa imorgon när mitt huvud är ett ravedisko från -93, och helt utbränt.
Hoppas på räkstuvning i avokadohalvorna, snart ska jag och Sylvia Plath gå på bal och få gratiskläder från några av de mer fashionabla klädskaparna i New York. (Vi kan kalla dem designers)

Designers, ja, men det gör vi, vi klipper till det nya året.
Av råtyg, ekologiskt och rättvisemärkt från Paraguay.
Sömmarna består av klyschiga förhoppningar: glädje, framgång et.c. et.c., i all oändlighet.
Själva saxen är ett löfte om alla trådar som ska kapas.
Nålarna, om det fantastiska haute couture-plagg som ska skapas.
Åt helvete med HM, åt helvete med förväntningarna om att gå till Le Pain Francais.
Åt helvete med examen, åt helvete med förväntningarna om att det ALLTID ska finnas en ost i kylen.
Åt helvete med den sortens kläder som gör dig ledsen och fet, Göran, du förtjänar bättre än så.
Något av Alexander McQueen kanske, något sådant, något som uttrycker hur verkligt UNIK du verkligen är, Göran.

Hyr aldrig mer en Beckfilm, kolla på Hitchcock, för FAN GÖRAN.

Och igår såg jag en dokumentär om Twiggy och sen Lady Gaga och när jag såg den om Lady Gaga började jag gråta, lite grann bara, för hon är så fantastisk och i hela världen är det nog bara Lady Gaga som skulle förstå nån som mig, eller nån som dig, Göran.

Tvättråd: 40 grader, med likafärgade plagg. Inget sköljmedel.

(Vi vill inte dö utan ärr, Göran.)

FIRST BREATH AFTER COMA

Svagt radiobrus från ett fönster, snett upp till höger.
Andra våningen och fönstret står öppet på glänt.
Vind i tunn gardin, till radiobruset kanske.
Därinne: ett bord och två pinnstolar.
En vas med tulpaner på vaxduk.

Nemo rostar bröd.

Rymden utanför och allt det där.
En satellit på behörigt avstånd.
Snart augustinatt igen.
Lampor i träden, kulörta lyktor, får inte in signalen.

Sanin klättrar i träd om natten och äter körsbär.

Dunja sitter i ett fönsterbräde och röker, cigarett efter cigarett och lyssnar på repiga LP-skivor från sjuttiotalet.

Hemma, tiden stannar.
Ett spöke gråter.
Floder blir busiga och letar sin väg upp för en kulle för att titta på solnedgången.
En gång bara, en gång solnedgång.
Och så får det bli.

Natten vänder rygg, blåtyget spricker av små ljusa hål.

Nemo rostar bröd, och dricker oboy.

Plåtaskar med allt det där som är glömt nu.
Dunjas bror står på en jordhög i sin uniform.
Det är borta nu.

Sanins fingrar är röda och munnen med.

Små jazzbarer i Budapest där taket aldrig blir för lågt trots källare.
Cappucino med mjukt skum.
Sova i det skummet nuförtiden.

Trasiga gitarrer och Jimi Hendrix.

En rad av drömmar i vaderade orginalförpackningar.
En rad av tummade rädslor som sköld.

Dunja saknar sin bror.
Nemo tröttnar aldrig på rostat bröd.
Sanin börjar få magknip nu.
Men körsbären tar aldrig slut nätter som de här.

Papperstranor

1.
They call me honey.
And the sky is getting greener.
Whenever life is sunny,
following the paper cranes, whatever.

2.
Människor i ljuset.
Små explosioner i deras vener.
Små explosioner innanför huden som de inte märker av.
En tsunami som startar i högra foten.
En liten böld, jordbävning, skalv.
Skalv, skav.
Skalv.
Viker en till, papperstrana.

3.
Urtavla, flugor, plexiglas, solen ligger på, de kommer kvävas därinne, tycker synd om dem en stund och går vidare sedan. De tror de är rätt om natten, men på dagen vill de ut. De kommer dö därinne, utan att någonsin kommit utanför. Deras liv var aldrig menat utanför det där höljet hur som helst. Jävla fluggjävlar.

4.
Hur vet man när man hittat hem?
Kommer det en skylt, är det tatuerat?
Är det nån som ropar, att vänta lite, stopp?
Är det nått särskilt man ska leta efter, ett hav, en tavla, en knapp att trycka på?
Finns det en plats reserverad? Står mitt namn på toppen?
Är det ett gjutet fotavtryck i cement som foten min ska passa i?
Är det ett speciellt tyg?
Ett speciellt material som mina fingrar känner?
Är det ett chiffer som jag fattar med detsamma?
Eller tar det tid?
Tar det tid att hitta dit?
Ska det vara så mycket tvivel, för att veta vad man valt?
Eller säger det pang - blir man överkörd av hemmahörandet som ett tåg eller dålig andedräkt?
Känns det som att vara kär?
Är det som att vara kär?
Är det att vara kär?
Är jag kär?
Är jag hemma?
Är jag här?

5.
För tillfället är det slut på ägg, mjölk, tomater, gul lök och ansikten.
Just för tillfället så är det en fruktansvärd ansiktsbrist på lagret.
Det blir utsmetat varande istället.
Du kan göra som jag - ta en fabrikerad pannkaka och lägga över hålet.
Slätt blir det, använd spensalva så blir det bättre, mindre hud.
En liter foundation och ingen kommer märka.
Måla dit ögonen med tusch.
Skär upp ett hål som mun, två prickar som en näsa.
Köp något rött, ketchup eller sylt om du blir kysst, och måla dina läppar.
Håret, spagetti eller stålvadd, det gör det samma.
Ingen kommer märka, ingen märker.

6.
Jag är inte här.
Jag är inte här.
Jag är inte här.
För tillfället är jag inte här.
Däremot tror jag att jag glömde mina skor hemma hos Spiky.
Han lagar indiskt och gör sig till, dukar med servetter som han vikt på något konstigt sätt, och besticken är inte riktigt rena, sitter rester av bolognese mellan armarna. Jag låtsas inte om det.
Han är nervös och fumlig och häller upp vin i stora glas, IKEA-style.
Han har gjort sig till, men hade nog lite bråttom.
Toaletten är inte riktigt städad, fast det luktar rengöringsmedel starkt som sprit.
Under soffbordet ligger en smutsig strumpa, när han ser att jag tittar på den sparkar han diskret in den under soffan. Han har hällt upp chips i en skål och tänt lite ljus. Han har slips på sig och en skrynklig skorta, jeans, men ena strumpan har hål så att ringtån tittar ut.
Fumlig, håller sina händer för att de inte ska fumla mer, men det gör de ändå.
Maten har börjat kallna, tror han la för mycket tid på att få persiljekvisten rätt.
Ser ledsen ut när jag säger att det är det är persilja förresten.
Han var helt säker på att det var korriander.
Jävla Spiky, jävla dumma Spiky.

7.
Människor i ljuset.
När himlen, nära havet.
Kanske på en kulle, kanske på en plan.
En plan av asfalt eller grus. Kastar boll och går på lina.
Svarta siluetter.
Mina ögon håller på att frätas sönder.
Målade av tusch och det blir någon slags konstig kemisk reaktion, en katalysator, en stänk av salt och jag riskerar att brinna upp.

8.
Och som det är lyfter tusen papperstranor från hustaken.
De flyger över flaggstängerna och tar varandra i händerna.
Utan ansikten, utan riktig näbb.
Utrivna blad ur glansiga tidningar blänker i solen.
Vingar, och vind.

9.
Following, whatever.

Beethoven, Tesco, Spöket, Herr P:s dåliga andedräkt och jag

1.
Håller andan tills bubblan spricker.

Det finns en tid,
det finns en tid för oss,
lilla kråka, hej kråka,
lilla löv, hej löv,
lilla gubbe, hej gubbe,
lilla Göteborg, hej Göteborg!

Fladdra lågt över marken.
Tills bubblan spricker.

Lilla livet, lilla lilla lilla.
Gå i Central Park.
Lyfter upp barnen som inte är mina,
och jag provar deras stövlar, bara för att de ler med hela gummit.
Äh, äh, äh, äh.
Det är ändå inte vad det brukade.

2.
Känslan av feber bakom ögonlocken går att sudda bort.
Tvätta bort med tvål, eller Carlsberg - probably the best beer in the world -
och probably the best - whatever.
Vad jag menar är att allt är bättre än ingenting.
Med allt menar jag vad som helst.
Med vad som helst menar jag till exempel Central Park och stövlarna,
eller liten kråka som går på promenad,
eller öl i ett smutsigt takrum,
eller en hemlig kyss,
eller tulpaner som redan börjar vissna
eller något litet pretto som tolkar Edit Piaf,
eller ett liv i rosa
eller till och med kiwi, kiwi med skal,
och filmer från åttiotalet där de har på sig jeans.
Det är ganska bra lösningsmedel, vad som helst, förutom
det som inte är, det som är whatever.

3.
Och på tal om lösningsmedel; Beethoven låg och snoozade alldeles för länge här om kvällen.
Han skulle ut och spela biljard men tänkte meditera lite snabbt, bara lite snabbt precis innan.
Och tända ljus och lite rödvin och som vanligt tuggade han sakta på bly.
Så hörde han ett pys och insåg att stearinet runnit ner för hans notställ,
och fotot av Inga-Lill var förstört, helt och hållet.
Hon såg skrynklig ut i ansiktet.
Då fick han brått ska du veta, att lägga Inga-Lill i frysen.
Det går nämligen att peta bort stearinet när det är stelfruset.
Hur det står till med rynkorna efter istiden kvarstår att se.

4.
Ha! Och hon Dolly, som hittade en hjärtformat löv,
tänkte på henne häromdagen, henne och Herr P
som på alla hjärtans dag publicerade ungefär 46
dikter om att leva och dö och att därmellan vara ensam
på sin hemsida.
Fortfarande utan kommentarer.
Och inga exemplar sålda de heller.

5.
Ett spöke gick vid min sida,
hela tiden när jag var inne på Tesco häromdagen.
Det höll mig i handen när jag svängde förbi fruktavdelningen,
köttet,
flingorna,
toapappret,
vinet,
tobaken,
skraplotterna.
Och när jag betalade stod det och strök mig över axlarna,
precis som Herr P. en gång brukade göra,
och när jag tog plastpåsarna, som skar in i handlflatorna,
gick det med mig, bredvid,
och vi tittade på tågen tillsammans, och hundbajset,
vid det rostiga järnstaketet.
Och just nu sitter det och tittar på TV medan jag lagar lasagne.

6.
Säg vad som helst,
var tar de goda vägen?
Det är okej, förresten, det är okej att vi skyller på mig,
om någon undrar VEM det är som HAR SLAGIT SÖNDER VASEN
som brukade stå på bordet i hallen.
Det är okej att säga att det var jag, när jag skulle byta vatten till de vissnande tulpanerna,
fast egentligen var det inte det.
Det var inte mitt fel.
Lova mig, att det
aldrig
aldrig
är mitt fel när det blir fel.
Det skulle kännas bra,
om jag visste att det aldrig vad mitt fel eller ansvar, och att det enda som krävdes av mig i livet,
var att samla på penntroll och barbapappanyckelringar,
kapsyler kanske, eller pogs,
eller Pokémon,
eller Hockeykort,
eller bokmärken, suddigummin,
till och med kända människors sopor,
det hade känts bra att veta att det var allt som krävdes av mig.
Fan.

7.
Skulle du skratta åt mig, om jag sa att jag häromdagen bröt ihop på Tescos?
Ramlade ihop vid mejeriavdelningen, drog med mig flera burkar turkisk yougurt i fallet, och några ägg, så att det bara rann och skvalade, och mina tårar blandades med osockrad rabarbersmak och ekologiskt producerad äggula, rann ner i en gyllene flod för golvet, ner till kassorna, ut för gatorna, upp för backen till Central Park och tillbaka, tillbaka till Herr P, tillbaka till Herr P och Herr P:s stora mage, och sedan en U-sväng till Göteborg, vad röran nu skulle ha där att göra, och det bara rann och rann och där satt jag, i kletet och kunde inte sluta gråta.
Jag hoppas att du inte skulle skratta, för det kändes lite sorgset.

8.
Slår hål på mina jeans.
Det är spöket som hjälper mig upp.
Och Beethoven ringer och jag förstår inte vad han säger för att han är så fruktansvärt upprörd. Det har med Inga-Lill och sterin och rynkor att göra.
Han har frusit in henne, säger han, han har frusit in henne, men det verkar inte hjälpa.
Han vill att jag ska komma över.
Så jag tar med mig Spöket, lasagnen och tar mig dit.

9.
Det spelar faktiskt inte någon större roll att jag går dit.
När jag kommer dit står dörren på glänt.
TV:n står på, men bara testbild,
”Beethoven” ropar jag, ”Beethoven”, men han är inte kvar.
Han har lämnat.
Ur frysen rinner smält BigPack-glass och blandar sig med isvattnet.
Småsmå bitar av lax simmar omkring i röran.
Jag stänger av TV:n och går hem, men lämnar dörren på glänt om han skulle komma tillbaka.

Söndag: skymning

Går i gamla fotspår igen. Detta är vad jag ser.

1.
Vid kyrkogården håller ett träd på att bryta genom muren. Pressar och pressar och snart, snart bryter stammen genom stenarna. Jag bara väntar.

2.
En skata strax under månen som är ett snett leende bara idag, snett och svagt för att mörkret ännu inte fallit, svagt för att det skymmer. Vi springer mot natten, och skatan cirklar där, kring det där leendet innan det brister.

3.
I Central Park, precis vid basebollplanen, ett annat träd. Eller, ett f.d. träd, trä utan liv inuti, bara utanpå; murgrönan klättrar och kväver. Två grenar sticker ut, spretiga, spretiga fingrar. Det är alldeles tydligt en varelse som håller upp en mindre; sträcker sig mot basebollplanen och drömmer om att få ta lyra efter lyra efter lyra.

4.
Fem killar som slåss högst upp på kullen, under himlen, precis där. Gräset har ännu inte hämtat sig från vintern; de är leriga som leran själv. Det skymmer.

5.
En tolvårig pojke med ett huvud som egentligen är för stort för hans kropp. Han bär på ett sönderblåst paraply, och slår omkring sig med det som att han försökte skörda någonting. Det ser ut som en lie. Han tittar på mig när vi passerar varandra.

6.
Skuggorna i kastanjeallén, efter grenarna i natriumljus.
Inte riktigt skuggor, inte riktigt ljus.

7.
Esso, bensimacken som ligger under en stor gran som luktar som hemma.
Det är en röd skylt och det känns som hemma.
Det är det fina med bensinmackar: det är ett ställe man kan gå vidare ifrån.
Och så kan man köpa kaffe därinne och kaffe tycker jag om.

8.
Bella's Pet supplies på Weston Park Road.
Jag tänker mig att Bella är en person som verkligen gillar hundar och att klä dem.
Och hon är livrädd för att någon ska sno hennes hundstaty som står utanför affären.
Det är därför hon har kedjat fast den.

9.
En bil som tutar, en stadsjeep.
Blir nästan påkörd också, i nästa korsning.

10.
Savannträdet, som en siluett mot en blånande himmel.
Solen har gått ner, men det ser fortfarande ut som att solnedgången sitter fast på himlen;
ljusen från Stadion.

11.
Rök som stiger från ett rör från en husvägg.
Jag går igenom den och det luktar lite klor.
Nästan precis under har någon spillt ut en tallrik pommes frites.
De ser ledsna ut.

12.
Strax därefter; en alldeles tydlig doft av salami.

13.
Vid bilaffären; en gul BMW à la Beatrix Kiddo som jag vill ha om jag bara hade 7540 £.
Precis därefter; en kinarestaurang, take away, som fortfarande är öppen. Inga kunder i affären. En kines som stödjer armbågarna på disken och låter huvudet vila i händerna. Han ser mig inte.

14.
En liten pojke som står i en trappa. Jag ser honom inte förrän jag är precis bredvid honom; han smälter in i mörkret och bara hans vita ögonlober avslöjar honom. Jag tittar på honom men han verkar inte se mig. Jag går förbi. Jag vänder mig om och tittar på honom. Han tittar tillbaka. Han ser mig.

15.
En gata som går upp i himlen och försvinner.
Bara gatlyktorna hänger ovanför, men de lyser inte.

En fix idé: skärvor av honom/henne

En dag hade han/hon fått nog.
Han/hon var trött på livet som han/hon levde och det fick vara nog, sa hon/han till sig själv, nu är det nog, nu får det vara nog.

Så han/hon gick raka vägen till garderoben, slog upp bägge dörrarna med en smäll och öste ner allting i en flyttkartong, huller om buller bara.
Samma sak med böckerna,
med porslinet,
med möblerna,
med filmerna,
med tidningarna,
med allt det som en gång var han/hon.

Nu får det vara nog! sa han/hon, och öppnade ett retrocafé.
Hon/han bodde i sin tomma lägenhet, bara en lampa och en tallrik hade hon/han sparat,
på fatet låg det en ananas och ett par apelsiner,
lampan var tänd,
och täcket,
täcket hade hon/han också sparat.

Vi börjar om här.
Det är tomt.

Det han/hon lämnat bakom sig (allt till salu för rimliga priser):

• ungefär femton tidningar och fotografi och lika många om woodcarving.
• En teach yourself book - badminton
• fyra böcker om GI-metoden
• ett kassettband med Roxette
• två EP med Banamas
• tre vykort från Tates (cirklar och fyrkanter och färger; modernt)
• tre teckningsböcker; flora- och fauna (akvarell)
• mormorskoppar, flera set
• ett inomhusbouleset
• tre koppar med fåglar på
• en bok om drottningen
• en påse med intruktioner till ett dataspel om en clown.

Och retrocafét gick lite knackigt i början.
Men hon/han var i alla fall fri, från det han/hon inte längre ville vara.

Och kaffet var helt okej.

Dewdrops

Två små gubbar gungar gungbräda i mitt huvud så fort de får tillfälle.
De är fruktansvärt blyga och kommer oftast inte fram förrän de tror att jag sover.
Vad de inte fattar är att jag är uppe och kissar oftare än vad de märker.
Då hinner de inte undan.
Igår var de fulla och hade fruktansvärt roligt åt något som inte var så kul.
Det var outrageous.
Jag menar, fulla - de som redan är så ologiska.

Om jag vore du vore du skulle du inte kommit hit

17:32
Honey, honey.
Päroncider, mera päroncider och snart tror jag att jag spricker.
Det är sån där härlig partybål, med stjärnfrukter, stjärnfrukter och passionsfrukt,
och päroncider, härlig päroncider och isbitar som ser ut som hjärtan, hjärtan som smälter,
smälter mer och mer och späder ut päroncidern och det andra.
Hallon, frusna, simmar också omkring på bottnen och jag tänker att det är lite smo fyrverkeri.
Ja, det är lite vad det ser ut som, flytande fyrverkerier, natrium och andra alkalimetaller som
brinner på bottnen av en skål, tänk om vi alla var där tänker jag, tänk om, men det är vi inte.
Jag är på party, härligt päroncidersparty, härligt härligt partyparty med päronbål och carambole. Ballonger i taket, och inte bara såna där impotenta, slaka, utan riktiga ballonger,
helium,
svävar i taket.
Hurra!
Jag känner födelsedagsbarnet.
Det är en gammal kusin.
Ser henne inte nu. Det är synd, för det är min enda kusin.
Det är också den enda jag känner på detta härligt puttrande päroncidersparty.
Så det är synd, då då.

18:24
Finns det någon ute där?
Som bara vill prata lite?

....moa_20 anropar, någon, någon vemsomhelst, som inte är som någon annan....

Jag vill försvinna lite grann.
Har du tänkt så med, King Size?
Ibland känns det som att man träffar någon som är som en själv.
Som tänker som en själv.
Som andas som en själv.
Som är som en själv och inte som alla andra.
Har du känt så någon gång, King Size?

18:46
Jag har hittat en låda med helt fantastiska saker.
Bland annat en gammal barkbit som inte längre är.
En bit kåda som stelnat och tog en insekt med sig.
Gulaktigt skimmer, eller guld, ja, guld skulle jag säga, höstskimmer kanske, som höst.
Och därinne, med ännu utbredda vingar, utbredda vingar flyger han mot solnedgången.
Den lilla flugan, futil, men ännu här.

18:47
I ett hörn av den där baren sitter en kvinna.
Hon kom för över en timma sedan,
men snuttar fortfarande på sin första cider.
Hon ser omodern ut.
Väldigt omodern till och med.
Långkjol, blommig blus och
... ... ... gympaskor ... ... ...
ja, gympaskor, och bara en cider smuttar hon på, hittills,
snuttar och smuttar och sluttar och muckar,
ja, faktiskt, hon muckar, hon muckar med en man,
eller raggar kanske,
ja, hon raggar,
raggar som fasen, som bara den,
hon stirrar på hans hund.
Den har fått en metallskål med vatten,
men dricker inte.

19:00
Det är en dejt, okej, inget annat?
Vi behöver inte vara vänner, inte sedan, det här är bara en dejt.
Han är snäll.
Han är snäll, snäll som jävla fan, alltid trevlig, och fyndig, fyndig som djävulen själv,
och han kan inte vara farlig? Inte farlig.
Förresten så är han snygg.
Snygg, eller good-looking som jag sa till honom när han skickade bilden.
You are good-looking honey.
I know, I know little Honey Bee, svarade han då.
Han tror att jag är tjugo.
Det hade jag kunnat vara.
Jag är nästan som tjugo.
Jag känner mig som tjugo.
Inte en dag äldre.
Snarare yngre, hittar ingenting längre, dagarna rinner bara iväg, och kvar,
kvar i spegeln är någon annan,
nån som är jävla ful,
eller snygg,
belevad,
men gammal så ful,
kvar i spegeln, någon som är förbrukad,
... åldern är 23, det är den bästa säger de, sedan går det utför, nerför, bak- och fram och utochin,
vrängd, världen är vrängd och jag, ja, jag ser ut som mitt nervsystem i huden, rosen som vissnar, det går utför...

kvar i spegeln, någon som är förbrukad, men kom igen killen,
kom igen killen,
det är inte så illa,
du är snygg och förresten inte King Size, så det var inte bara jag, okej, sanningen är töjbar,
det handlar om perception och sånt, sång och sånt.
Förresten har jag varit tjugo, så det var ingen lögn.
Om han nu kommer.

19.02
Tjugo?
Hon är väl inte tjugo?
Hon är väl inte, det är väl inte...

19:03
... Honey Bee, Honey?...

19:04
Å herre gud, det är ju inte han,
han var ju snygg,
han var ju brun,
och brunögd och
och
och
och den
den här killen är ju bara
tjock.

19:05
King Size?
Ja.
Honey Bee Honey?
Ja.
Ehm.
Ja.
Ehm.
Ja.
Mm.

19.13
I en annan del av staden: det finns ett parkeringsdäck.
Med bilar, ja, och sånt, en lyftkran, den ligger bakom stadion,
och jag önskar att jag kunde dansa, ibland slingrar jag mig mellan
bliarna med techno i öronen, slingrar och slingrar och smeker
tusen lackade ytor, fingrar och, fingrar och naglar och hud och jag
jag har
jag har nyckel
en nyckel i handen och
det är inte jag som gör det.
Det är technon.

19:15
Det låter som en tönt.
Jag sitter på halmattan och hans ansikte går upp och ner och upp och ner
och jag kan inte låta bli att tänka på att tänka på
en hackspett, eller något, jag vet inte,
är inte ornitolog eller något,
men det ser verkligen verkligen ut som en fågel,
eller nästan två,
nästan två,
för fan, vad snabbt han rör på huvudet,
det är som att jag ser två, två eller tre till och med,
ett långt utdraget och fan, fan
jag tror han lyfter,
jag tror han lyfter nu,
som en liten helikopter, han lyfter med sina många huvuden,
surrar som en helikopter, över räcket och ner och ut och ut genom dörren.
Så, bara så.

19:40
Hunden dricker inget vatten, för det är inte vatten, det är öl.
Det är öl som någon har hällt upp i metallskålen,
och inte bara öl,
inte bara öl,
utan vin,
och cider, och
päroncider och carambole,
små ledsna stjärnfrukter simmar omkring i den där skålen, och
och det är någon som har hängt upp små ballonger, potenta,
under bardisken, '
det är någon som försöker anordna ett litet härligt päronciderdisko
för hunden, för hunden som är på en bar med ensamma människor,
eller så är det hunden själv som ordnar det,
för hunden är Hund-Jesus som inte bara omvandlar vatten till vin,
utan vatten till vin och öl och päroncider och carambole,
en härlig bål,
och det kan behövas här, säg, ropa i kör:

....ROPEN SKALLA
MER HÄRLIG PARTYPÄRONCIDERBÅL ÅT ALLA!.....

och ja, ja,
det är revolution,
det blir revolution, nu och här,
och tanten med gympaskorna smuttsnuttpluttar fortfarande på sin första jävla cider,
hon sliter av sin långkjol, låter mormorstrosorna fladdra i vinden medan hon gör första plakatet
med sin sönderrivna långkjol och ett läppstift i korall.

19:41
King Size?
King Size?
moa_20: mitt lilla Honey Bee?
Jag är inte som du tror.
Jag är inte den du tror.
Jag är inte den som du ser nu,
för jag är inte den som du ser i spegeln.
Nej,
nej.
nej,
nej,
jag är inte tjugo och
ja,
ja,
ja,
ja,
jag är tjock som ett isterband
lindat kring en havande melon,
men,
men,
men,
men.
ja?
vad med?
det var sant att jag gillade techno.

20:43
Och så är det paketöppning.
Jag ser min kusin i vimlet.
Min kusin är en bra kusin, det har jag alltid tyckt, men ibland tänker jag att kanske tänker jag bara att min kusin är en bra kusin för att min kusin är den enda kusinen jag har.
Hon står i mitten nu,
det är tårta och det är vin nu,
jag har tagit mer välkomstbål,
inte för att den är alkoholfri, inte egentligen,
utan för att jag tycker det är så festligt med stjärnfrukter och så,
så jag står med min bål och kollar på min kusin och min kusin öppnar sina presenter och är lite full,
hon är klädd i en klänning som är hemskt grön, och
hon börjar bli hemskt röd i sitt ansikte.
Hon ser lite ut som någon slags grönsak
....rödbeta med blast fast upp och ner?....
.... rabarb, fast upp och ner och med väldigt liten stjälk och avlångt blad....
.... räddisa! ja, ja, säg! som en räddisa ser hon ut....
.... en uppochnervänt räddisa då menar jag...
Och hon pratar, oj så hon PRATAR, det är som hon aldrig har gjort någonting annat i hela sitt liv förutom att prata.
Och alla skrattar,
och det känns härligt,
det känns så fruktansvärt härligt att vara på en sån här festlig tillställning med carambolebål och folk, trevligt folk som är trevliga och pratar och skrattar och nu, nu, nu tror jag bestämt att hon ska öppna min present, ja så ser det ut, och se! så lustigt, den passar liksom till henne, min fina kusin, för mitt paket ser liksom också lite ut som en räddisa
.... alltså, inte i formen, för det är ju bara ett paket, det är ju bara ett paket som är en pocketbok från Pocket Shop, men jag menar i färgen, röd och grön, snöret är grönt och blir lite som blasten.
Ja, det är det.
Nu öppnar hon den.

20:44
Det är inte jag som gör det, det är technon, som är spetsig som blick,
eller kniv,
eller mjölkförpackning,
spetsig som en mjölkförpackning som skrapar och skaver och klunkar mot benet,
jag går hem från MAXI eller TESCO eller COOP och ja, det är inte jag som gör det,
det är inte tårarna som gör det,
det är inte min o-dans,
slinger mellan bilarna som gör det,
det är inte det
eller det
eller värken i mina revben som repar tusen
lackade ytor
och brattiga fånleenden.
Det är inte jag som gör det, det är technon.

20:45
Och vem, från vem är den här?
Ska vi se... Vilket fint snöre! Grönt och krusigt,
precis som jag gillar det
.... skratt, klirr, skratt lite till ....
grön och krusig, precis som jag,
ja, ja, då ska vi se, vem det här är ifrån,
vet inte riktigt... vad det står, men,
men å vad fint,
en bok,
åh
... konsten att vara snäll ...
och den var ifrån...
Harry?
Harry? Ska vi se! Vem, Harry från gymnasiet?
Nej, Harry, Harry....
.... nej....

21:03
De kommer till parkeringsplatsen nu,
det är mörkt sedan länge.
Om det skulle varit en film skulle det ha varit midnatt,
men det är inte,
varken midnatt eller film alltså,
det är knappt att Robinson har börjat på TV,
knappt det,
men det är mörkt, mörkt som natten,
för det är smutsig januari.
Och det hörs ett brus...

... två människor som snyftar i varandras armar; en fet liten knubb och en benig dam med rynkor....

... en helikopterhakspettsman som flyger över staden; det är han som brusar som mest....

... ett ändlöst tåg av människor, flaggor och fanor, kanoner och slagord, det är revolution på gång ja, det är det, det är det; i täten går en omodern kvinna som brinner, brinner i gympaskor och fladdrande mormorstrosor....

.... en man; han här något krusbärsaktigt i blicken; håller fortfarande ett krampaktigt grepp om ett glas i handen när han kör iväg i sin repade bil; det ser ut att innehålla härlig päronciderbål...

.... och över de alla; en hund, en hund som flyger över nattstad och brinner, en hund,
mot central park eller stadion, som önskar dansa, en fyllehund, en skrålande bellmanhund, en poet, rebell: hundjesus som nästan, men bara nästan hinner ända upp till randen av atmosfären....

... där fastnar han i helikoptermannen med svansen och försvinner...

Jaga efter sol, jävlajävla tisdagsnötter

1.

Jag har sprungit mot solnedgången tre skymningar i rad.
Jag saknar solen när den lämnar mig och längtar efter den tills den kommer tillbaka.

Det händer märkliga saker när jag är upp och ner med natten, och i skymningen sker metamorfosen. Det är därför jag springer. Rädd för vad jag kommer bli.

2.

En tant körde förbi mig i en jättestor statsjeep. Hon kompenserar för uteblivna orgasmer tänkte jag, och hon tittade inte på mig alls, bara fortsatte köra och körde om, tutade ilsket ett par gånger, gasade sedan iväg. Det var lite märkligt.

Uteblivna orgasmer, uteblivna orgasmer.

Tänk vad det kan göra med en människa.

Och ett fruktansvärt underbett hade hon också.

Stackars människa.

3.

Jag springer genom ett köpcenter. Det är mycket folk, och några ska på bio.

Halvägs ner för rulltrappan möter jag en man, som är på väg upp.

Han gråter, men verkar inte märka det själv.

Bara hans hand, bara hans hand är där och torkar och tröstar.

En stund senare möter jag en tant.

Hon gråter också.

Hon ser ut som ett russin.
Hon verkar inte heller märka det.

4.

Fuck you in the brain!

Jag letar genom alla papper när natten kommer ikapp.

Jag vill inte lyssna mer. På andra sidan väggen sjunger de Karaoke, men jag vill inte lyssna mer.

Dom sjunger I Could Do Anything For Love, men jag vet att det är en lögn, för om man inte är en del i planen, så gör man inget alls.

Spring, spring.

Det värker i låret, och nu hör jag, nu hör jag att på andra sidan väggen får granntanten värkar och föder fram, föder fram något levande, och något till, och något till och något till och något till.

Fem svarta korpar med blanka skor. Det är, det är vad det är.

De kraxar svagt av slem i halsen.

5.

Spring! Spring!

Jag letar genom papprena igen, för jag har för mig att det fanns en lott där någonstans.

Lottade ut en resa till månen, och till stjärnorna jag tappat bort, det fanns en lott som också kanske var en vinstlott och som jag kanske skulle behöva just för stunden. Marken är våt, hundarna ser ut som sina ägare och jag tänker på mitt liv som hund innan detta.

Då sprang jag också, men förutom solen jagade jag också min svans.

6.

Snälla, lämna mig inte här, i natten.

Jag är ensam nu. Har ingen kvar.

Mina vänner ekorrarna vägrar prata med mig sedan jag glömde deras tisdagsnötter.

Jävla tisdagsnötter, jävla krav.

De gömmer sig i granarna och förresten vill de ha likadana skor som korparna hade.

Krax, krav!

Alltså, jag orkar inte! Jag orkar inte!

Tisdagsnötter hit och tisdagsnötter dit.

Jag ska ge dem för tisdagsnötter.
En dag ska jag gå dit, med en så jävla stor påse tisdagsnötter,

och så jävla många skor,

och jag ska trycka ner både skor och tisdagsnötter i halsen på dem tills de tiger.

Ja, det ska jag.

7.

När jag springer, ibland, gråter jag också.
För det är ett ständigt nederlag, säg?
Att aldrig hitta solen, att ha den i ryggen när man jagat hela natten.

Och skoskav har man, och svett luktar man.

Och något har hänt och jag har blivit någon annan.

Vad är det liksom?

Vad är det?

Märkligt.

I trakten kring månen, en glipa i nattyget till Någonting Annat

1.

From the start, all I need, and all I need.

And get lost.

2.

Dom kom in i mitt hus, dom kom in i mitt hus, jag hörde dom på nedervåningen, och jag,

och jag var uppe i mitt rum, med låst dörr, och jag sov, jag sov, i min pyjamas.

Och jag hörde hur dom gick upp för trappan, upp för trappan och bort till mitt rum.

Och dom knackade på, och jag låtsades inte om det först.

Men dom fortsatte att knacka.

Fortsatte att.

3.

Jag vill liksom att man kan vika undan blåtyget, att man kan

hitta en spricka, eller i natten, en spricka i natten som man glida in mellan.

För det finns något annat.

Det finns något annat som man kan tycka om.

Små droppar med ljus, eller av järn, eller av glas, eller som tårar, fast

det är inte tårar, det är droppar av ljus eller järn eller glas, och i dem fastnar små

små människor eller små små bilder av människor som inte ser att de sitter fast,

och det är därför som det är viktigt, att man, en dag kliver åt sidan och letar efter sprickan, eller glipan, glipan i blåtyget eller om det är natt, i natten, letar och hittar och glider emellan.

För det finns något annat,

det finns något annat.

4.

Och dom stod kvar, och ropade att de visste att jag var därinne.

Och jag svarade att ja, att jag sov.

Och dom sa att, kom ut, det blir kul, kom ut med oss, vi går till Versity och sedan

McDo, kom igen, det blir kul.

Och jag sa, att nej, för jag, jag är här i min pyjamas.

Jag är här i min pyjamas med marsmänniskor och Batman.

Det är ett krig på mig mellan dom och jag kan inte gå ut så här,

kan inte gå ut till McDo och nej.

Kom igen, sa dom, det blir kul, kom igen, vi rullar en unusal fag, vi rullar en splif, kom igen,

det blir kul, och så kan vi gå tll McDo först, eller dränka K. i vodka, det blir kul.

Krig på magen, nej, nej.

5.

Har du gått till månen någon gång?

Det har inte jag.

Jag tycker att det låter knäppt.

Det är inte som att man kan gå i luften.

Det är inte som att himlen är en trappa.

Det är inte som att vem som helst kan gå till månen när vem som helst så vill.

Men jag träffade en man, Jeff hette han, och han hade varit med i en bilolycka, och han berättade också för mig att han hade gått till månen, själv, flera gånger.

Han sa, att det går, det går att klättra, och det är där man ska leta, vid månen.

Att isen är tunn där korvpinnarna växer upp, det är samma sak.

Glipan finns i trakten kring månen, där i närheten.

Om man vill klättra ut från natten är det där man ska leta.

Där i närheten.

6.

Shut up!

Shut up you kookie!

Jag vill inte med.

Jag vill inte till McDo.

Jag vill inte till Versity.

Jag vill inte dricka mer öl.

Jag vill inte röka fler cigg, usual eller unusual.

Jag vill inte! Shut up!

Jag vill äta pasta från rena tallrikar.

Jag vill se på film, nyduschad och somna, och somna i soffan, och somna i soffan med en filt och allt är bra igen, allt är som det var.

Jag vill inte vara där igen!

Gå er väg, låt mig vila i kriget mellan marsmänskorna och Batman.
Försvinn!

7.

Det är alltid svårt att säga nej till en viss Nick.

Han bodde i mitt kvarter när jag var mindre och var ett par år äldre.

Han hade alldeles för stora Mickey Mouse-tröjor, och kepsen på fel håll,

och genom frammen stack en tuffs hår fram.

Sedan flyttade han och började på friskola, och jag tänkte inte mer på honom.

Men så träffade jag honom igen, ett par veckor sedan, på Versity så klart.

Vi hade dansat och druckit, rökt och druckit, och vi var på väg till McDo för Sara ville ha

en cheeseburger. Men så stod han där, och ingen keps hade han på sig, och va fan, livet är

en cirkus, det är inte hans fel, men det var inte som, nej, det var inte som, och utanför så att alla kunde se och nej, jag vill inte prata om det.

Nej.

Shut up you kookie!

Go away!

8.

Dom går inte sin väg och någon har hämtat en skruvmejsel, eller något, nått vasst, som de lirkar med i nyckelhålet. Och månen rusar utanför, på himlen, som en psykopat, jag vet inte,

rusar och rusar och de som letar efter gliporna i nattyget kommer aldrig hitta dit tänker jag, även om himlen vore en trappa.

rosor över muren: ett till trettitvå: partipolitiskt möte i ett litet kaos

Lullaby for E:

1.
det var lite läskigt förut, när himlen blev röd av att jorden steg över solen,
det var lite läskigt, för sista skymningen sedan nästa juni,
här.

och månen steg upp, som en tunn skära bara, helt punkterad av all mellandagsrea,
tappat bort två klänningar han köpte i fjol,
lessen för det, och grät, för mindes ännu modellen,
i alla fall på den ena, den han gilla bäst,
turkos som havet, eller stenarna,
eller påsarna från Systemet,
det var länge sen nu sen han var full senast,
lessen för det,
men snart, snart igen,
på Firefly.

och natten steg igen, eller föll eller halkade in över horisonten.
vad vet Fjordor om det? han önskade sig en stjärna i julklapp, den dummern,
en stjärna att åka till när jorden tog slut,
vad vet han om det? jag känner inte Fjordor, han känner inte mig.
det var läskigt förut.
det gör mig ledsen,
ledsen månen.

2.
små, små klockor slår mot varandra.
ibland vaknar jag på natten, och går upp, fast jag sover fortfarande.
och det är ett litet kaos i mitt huvud, det är ett litet kaos som kommer fram då.
och alla röster.
det är som ett oorganiserat partipolitikmöte, där uppe i mitt huvud.
det är en, det är två, det är tre, ibland fyra, och de pratar i mun på varandra och om olika saker.
det är en cirkus som håller till i mitt öra.
det är ett nummer med en elefant som glömt sin snabel,
det är ett annat med några kineser som är fruktansvärt skickliga på sin sak,
och en clown, glad och blommig, som snurrar och igen och igen,
och sedan kommer finalen, och då kommer orkestern in och mitt i alltihopa är jag själv därinne,
inne i mitt öra, och finalen, och finalen: och allt bara sprängs.
tillbaka.
det är natt och jag är vaken fast jag sover.
jag är uppe, jag har druckit vatten och tvättat bort mina ögon med tvål.
det är då jag hör att det pågår, mötet, och de pratar om såna oväsentligheter.
ibland fattar jag ingenting.
ibland är det en låt också, en låt som sitter fast på insidan av kraniet, och spelar och spelar.
och innan jag somnar, greatest of the tíme: Superman.
...it is someone like you... - men

3.
jag behöver inga stråkar.
visst, jag önskar ibland, då och då eller ibland till och med ganska ofta, att mitt liv var lite mera magiskt. men jag behöver inga stråkar.
jag behöver bara eld,
några hundar i Central Park,
molnen, himlen,
asfalt under mina fötter, eller gräs,
träd med grenar, (gärna ett där någon har kraschat sin drake),
träd med eller utan löv,
träd som drömmer om moln och om att fånga ett moln en dag i sina armar,
ljus,
morgonljus,
ljus från himlen
eller ljus från molnen
eller natriumljus som öser ner över Staden och glöder i alla fönster,
kullar, så att man kan se stadens glödande,
hav,
stenar som man kan plocka upp och spara,
fiffiga skräpskatter,
långt hår,
och lite vind som kan pyssla om det när man fortsätter, bortåt.
jag behöver inga stråkar,
möljligen min Ipod,
och en horisont som verkar skratta,
men mest elden.
bara eld.

4.
try.
hjärtslagen skrämde mig en gång.
hade varit lättare om det var ett sus, säg?
för då fattar man direkt om det slutar eller ej.
står inte riktigt ut med den där pausen, säg, pausen mellan slagen, hjärtslagen som hjärtslagen nu förhåller sig.
säg, ett sus?
det får bli en motion till nästa partipolitiska möte i mitt lilla kaos.

5.
bette midler, var det mig du tänkte på?
eller Fjordor och hans hjärtesorg, säkert.
som jag har fattat det ska Fjordor bli poet.
.... .... .... the rose growing inside me causes pain ..... .... ....
det var hans första dikt det, han satte upp den på anslagstavlan på Konsum,
när Konsum fortfarande fanns, försökte slå igenom.
han bad om kommentarer, och kommentarer, det fick han.
nog fick han kommentarer, där på Konsum.
sedan blev det förbjudet att posta dikter på Konsum, tills de fick stänga igen.

6.
And who is the Captain?
The Captain that drives us all to madness, that makes us wanna dance?
Alla svettiga sommarnätter, när himlen ännu blånar,
och måsarna gör som måsarna gör,
Älvsborgsbron, jag vet,
där under, och där uppe,
låt oss dansa,
The Captain,
låt oss se, och låt oss spela The Game,
som gör oss,
gör oss hela,
gör oss hel,
ha - Fjordor sitter ovanför, när natten faller över havet, på bron, och dinglar med benen,
det kan han gott ha, säg, och skriver poesi ...natten och havet... natten och navet... hatten av, och korken... äh! och ännu ett blad singlar ner, som snö fastän det är juni nu, Fjordors utrivna sidor regnar ner över oss där nere, nedanför bron, som fjädrar, eller år, eller fallna stjärnor eller bara snö, ner på oss och the Captain.
And who is the Captain?
Sam, as in Samantha.

7.
och nu, det gör dig glad! tillbaka till cirkusen, Paradise Circus.
kan jag
kan jag
kan jag Säga,
något, som, som
gör det bättre - säg?
det finns en chans kvar, att släppa alla sorger,
låt oss - åka till ett kloster i Indien!
och lära oss mediation och kolla på vår mage,
prova jeans i en provhytt som normala människor, (det är inte en normal situation)
och
och
titta igen, under naveln,
det kanske är någon som har flyttat in där igen,
Fjordor hade flera andra kompisar som också letade tillfälligt, bara över sommaren,
och en dag kom FBI och knackade på, två veckor efter att de hade flyttat ut igen! vet du vad, det var bara tur att de inte hamnade hos mig tror jag... fruktansvärt manipulativa, fast trevliga först, vi satt och drack kaffe och snackade innan, i köket, i flera timmar, men sedan hörde de inte av sig förståss, och oh - säg
titta igen under naveln! man räknar och ska bara räkna till tio (och högst 730 kcal om dagen) och, och mitt i det hela så upptäcker man att man kommit till trettitvå, då har man tänkt på något annat, säg, och ska bara börja om, man ska bara räkna från ett till tio hela tiden, ett till tio, ett till tio, och så. hur länge ska man sitta där då? ja men en halvtimma eller en timma eller något och
jag vet en utväg - säg - ett kloster i Indien, Indien eller Vietnam, säg, säg, ska vi inte åka?
och meditera, och Yoga och sånt, och få den här världen att hänga samman, att få oss att FÖRSTÅ,
PARADISE CIRCUS HALLÅÅÅÅÅ,
det bor ett litet kaos i mitt huvud, jag ska bara räkna till tie hela tiden, men hamnar på trettitvå... och

8.
vill bara slippa en jul till och allting,
i år,
i år, och Fjordor bråkade hela julen.
det kastades rödbetssallad åt ena hållet och julskinka med Dijon åt andra,
köttbullarna flög som missiler,
och vörtbrödet fick duga som sköld,
när jag flydde från julbordet, bort, bort, till soffan,
men där låg Ingmar såklart och hade snappat med sig Aladdinasken,
och jag fick en trillingnöt i pannan, det blev rött framför ögonen, en sån kraft,
och jag, och jag såg stjärnor, både de på nattyget utanför och julstjärnan, för ja,
det var klart att Anna-Klara också skulle ge sig in i striden,
och till och med Bella skällde som en dåre, och där, där när hon rusar in i köket för att hämta dopp-i-grytan-grytan så tänker jag, vill bara,
vill bara slippa en jul till,
en till,
och innan julklappspelet och allt,
och Fjordor hade filat på reglerna hela förmiddagen,
och allt liv, allt liv,
jag önskade bara att det skulle ta slut,
ta slut,
TA SLUT och det gjorde det först när Fjordor stod dränkt från topp till tå i dopp-i-grytan-doppet, drypande, droppande, och tyst, äntligen, äntligen tyst.

9.
jag vet inte om det är för mycket begärt.
allt jag önskar är att mitt liv var lite mer magiskt.
och att jag inte var rädd, så rädd för skymningen,
lessna månen, va fan, det är väl inte så farligt.
nya klänningar hittar man lätt på second hand.
dom där välgörenhetstanterna fattar inte heller värdet.
köpte en tavla för en hundring och gick hem och googlade, och fatta, konstnären var ju känd och allt, och säkert värd en tre fyra tusen, det hade gått en av han, vad han nu hette, honom, menade det, det hade gått en tavla av honom i Köpenhamn nån gång i höstas och man tänker, vafan, man får ju kolla upp värdet på grejorna man säljer, det måste de väl fatta, ska sitta där och sörpla kaffe dagarna i ända när det finns BARN som SVÄLTER, fatta det liksom, BARN som svälter till DÖDS och som behöver majsmjöl eller vad det är dom äter därnere, och tanterna KOLLAR inte ens vad grejerna de säljer är värda?!
vad är det för stil liksom? jag bara undrar, ni får ursäkta, men jag blir bara så jävla upprörd när jag tänker på de där jävla tanterna och hur de sitter där med smulor i rynkorna och snörper på munnen åt varandra och frågar - ska vi inte ta oss en syltgrotta till Svea? - och det är klart att den där Svea ska moffsa i sig så dant, och där sitter de istället för att kolla upp sånt viktigt som hur kända konstnärerna är, vad grejerna är värda, och det är väl okej om det är deras egna jävla pengar de försummar, men det är det ju inte, utan SVÄLTANDE BARNS.
fy fan, jag hatar såna tanter ni får ursäkta men

10.

ett

två

tre

fyra

fem

sex

sju

åtta

nio

tio

this is really happening.
stilla måne, stilla
sömn,
jag bara tänker på Indien igen,
och barnen, de svältande barnen och hundarna i Central Park,
jag har tvättat bort mina ögon
jag har varit uppe och kissat tre, nej fyra gånger,
och vatten, jag har druckit vatten, ett glas, och varm mjölk, ett glas,
jag bara önskar att livet var lite mer magiskt.
är det farligt - säg?
månen?
Fjordor?
det är tyst i mitt lilla kaos, och därför kan jag inte sova.
det var lite läskigt förut, när jag saknade skymningarna här.
varje morgon är första morgonen
varje natt är sista natten
men de här partipolitiska mötena i mitt lilla kaos,
dom verkar vara ändlösa,
för evigt
låt det aldrig ta slut.
trettiotvå - jag tappar bort mig hela tiden.
räkna igen,
kolla ner på magen,
kolla upp på månen,
räkna upp,
räkna ner,

Lullaby for E:

K/Half Noise

1.

Från det blå.

Från den botten av mig själv jag sällan når.

Den goda.

Det är svårt - säg?

Om vi tar det om från början, minns du där i snön?

Och träden, björkarna i mörkret, och blodet, rött rött som sammetsfåtöljerna i biografen.

Minns du? Och vi gick, igen, och det var bara du och jag i biografen, och två tanter och en vilsen pappa med sin son, han hade nog gått fel, var helt fel, försökte som fan att bonda med sonen, men han valde fel film, fel biograf, och där var vi, och åt Werthers Original och blev törstiga och ingenting var farligt då och allting var bra, förutom sonens besvikelse.

Det är svårt - säg?

Från det blå, den botten av sig själv man sällan når.

Den goda.

Av mandelsmassa skulle jag tro. Möjligen marräng.

2.

Jag kollar på fjädrar i ett fönster.

Varje hjärta är ett öppet fönster - säg?

Varje hjärta, och någon viskade till mig en gång, precis bakom mitt öra, varmt andetag:

välj ett moln, och kedja fast dig vid det.

Och - säg - är det inte svårt?

Men jag gjorde det.

Jag gjorde det, K., jag gjorde det.

Och nu när vi ändå pratar om det, vet du, det är min favoritplats på dig.

Mellan dina öron och ditt hår.

K, half noise, K!

3.

Vänder spår igen, säg?
Wasteland. Det är från det blå.

Det som är så svårt, det blå.

Dolly kom en dag, Dolly och en till, jag vill inte prata ner det här, E. P.

På ett parkeringsdäck slåss Tuss och liten till, varje natt, tills den ena inte rör sig.

Då går de hem och går och lägger sig.

Säg - Fjordor, hade två hästar? Eller en. Eller kanske en och en ko. Eller en och en åsna.

Eller en och en halv. Han var en gång en halv. Fjordor, han som mötte Dolly, och en till, jag inte vill prata ner, E.P. Det är heligt. Jag vet inte varför jag kommer att tänka på honom här, honom nu. Jo, det vet jag förresten. Han har också med det svåra att göra.

Det är från det blå.

4.

Om och om igen.

Joy of Pepsi.

Generation Next.

Kul med strippa, kul.

Och nu är det en man, som har boulat ner en tants hund i marken.

Kanske att den dog.

Ta en lax. Eller en Pepsi till, det sprutar genom deras hål, deras öronhål.

Liten munk.

Too little, idag är dagen, då flaggan blir blå. Då han kan joglera med sig själv, när han förstår tecknet. Ask for more.

Ännu en Pepsi, som kan lämna brännmärken i pannan när han skallar den.

Han är redo för det nu, sedan för det blå.

5.

And there is another one.

Once upon a time, there was a pretty girl, or not a girl really, more like a woman.

And she was skinny and friend with all the animals in the whole wide world, and the flowers sang their pretty symphonies to honour her presence and her boobs, which, by the way, were not covered with leaves any longer, but her pretty long blonde hair, just like in a shampoo commercial. This girlwoman walked around the earth, happily, and she was happy, and not only happy but also quite sexy and a little horny too.

Her name was Eve.

And she sought something to eat, something to learn, someone to fuck, and she found a tree, and a snake, and an apple, a red apple, not really a Granny Smith because they are not red, but green, more like a Red Delicious or a Pink Lady. But she kept walking, and soon she found a blue butterfly, and that was better. And she was pretty, and everything was pretty, and she found a river, and she was a little bored, but she stayed there for almost an hour, just to see her own reflections, 'cos she was fucking pretty man, and, and, she found two red birds and a white, white horse, in the river, and then she turned around, and she walked to a cascade, and there she heard something and she turned around again, and there was the Man.

And she smiled, and he smiled, and he had NICE muscles, but then he opened his mouth and HE WAS SO TOTALLY GAYISH. And Eve stood paralyzed and then, Just Call Us.

An insurance company, funny.

Funny but banned.

That was a funny commercial.

There are a lot of funny commercials.

And the night, the night, and I find one more.

One with Britney; Pepsi.

6.

Jag vet inte.

I feel I'm being punished for being clean.

I don't think you're being punished for being clean.

I think you are being punished because your co-worker is filthy.

We all have to pick our battles in the work world.

7.

Och så lätt var det K., säg?

Några reklamsnuttar, och nåra till och uppe ur det Blå.

Stone

1.
'Cos it has cracked.
'Cos it is broken.
'Cos it has cracked, 'cos I wasn't picked, 'cos I wasn't picked, 'cos I wasn't pretty enough and had no stupid ribbon.
But she was and she had and she was picked.
So it cracked.

2.
Vad gör du i helgen?
Jag firar mina nyårsaftnar.
Jag minns mina fyllor, mina första fyllor, och mina första klackskor.
De trivdes inte tillsammans.
Och is och grus och allt i såret.
I blodet, grus, bara så.
Vad gör du i helgen?
Jag tänker dricka gin och bli fel och gråta till Ensam Hemma 2 och Die Hard.
Gråta, för den lille pojken är så ensam och Bruce Willis är så snygg.
Och han är inte min, och han är inte min.
Vad gör du i helgen?
Jag minns ett skrin.
Vad gör du i helgen?
Det är när jag dricker ginet som jag minns det.
Hjärtformat och gräsligt, dekorerat med snäckor, färgade små.
Och skakar, och skrattar, och frustar, säkert lite som en ko, för att snoret täpper till och stänger igen.
Vad gör du i helgen?
Jag minns mina nyåraftnar, är fel och fet och ensam.
Inte ens en hund har jag lyckats prestera.

3.
Och mitten, ska jag göra det? Ska jag rycka ut tungan på dig och linda den kring din mitt, så att du inte har någon luft kvar att ta av? Nää, skoja bara, det är sånt man gör.
Så, jag sitter vid datorn och letar efter en prisvärd indisk kvarteskrog, men hittar ingenting.
Hittar ingenstans, och från ingenstans kommer hon. Dolly, som pratar om löven.

4.
Her name, her stupid name, it matched her stupid Ribbon.
Stupid, pink, swelly, high high expectations, high high heels.
She had learnt the secret on Youtube, yeah. The Secret To Sexy Heel Wearing and Fitness.
To avoid wobbly ankles, stiff knees and gripping of the thigts.
That's it, chest, lower abdom and relax through those hips and knees.
She flew like an angel, like on of those high heeled angels.
And she was pink, all pink, like a pig.
Her name, her stupid name, it mached her stupid ribbon and her pig pink approach.
Her name was Dolly.

5.
Om du var min.
UNS.
Om du var.
Daisies.
Alexander & Alexander.
Klockan är halv snart, halv tolv, halv tolv.
Och nån hade haft ner en massa tvålar i toalettstolen, och pissat på dem.
Och sekunderna, och sekunderna.
Angus.
Anguish.
UNS.
Vi möts på andra sidan gryningen, gör vi?
I am waiting for the day.
'Cos it has cracked.
'Cos it is broken.
Utan närmre spec.

Chestnut Road, whatever

Dom ville ha en historia (dom vill det ibland, dom satarna)

så jag målade en dörr på väggen i mitt rum (hittade ingen penna, så lånade ditt läppstift)

där jag för alltid skulle vara (jag hade tappat bort dörren, jävla klanto).

Den blev lite för liten, och lite för sned, men den gick i alla fall att öppna (C+ skulle jag säga).

Så kröp jag igenom den och föll rakt ner i palmen som växer där nedanför (och alltså inte på dina beginor).

Det gjorde lite ont, men mest kliade det (jag hittar fortfarande palmblad innanför BH:n.)

Okej, tänker jag, dom vill ha en historia.

Så jag går ut för att leta efter den.

Kan det här vara vad jag hittar?

1. Två pojkar på en ganska tom parkering nära stadion som håller i varsin påse och siktar på varandra med plastpistoler?

2. En gata man kan älska för att den har vackra träd och vittrade vinterträdgårdar?

3. Saknad efter mormor?

4. En park med bortglömd asfalt och stora idegranar vars giftiga bär äts av ekorrar, överallt ekorrar som vägrar att dö av gift?

5. Klyschig Kärlek med stora K:n?

6. Ett visitkort till den lokala strippklubben?

7. En låt som går på repeat, ungefär så här på en höft; Iwanuback; Iwantyouback; IWantYouBack;IWANTYOUBACK;IWANTYOUBACKHOWCANINOTEVENCRYFORSUCHABIGTHINGINMYLIFE?

8. Ytterligare små svarta hål som är lätta att applicera?

9. Gränsen för hur synd en människa får tycka om sig själv?

10. Det finurliga med Ying och Yang?

11. The same day delivery people?

12. Ett dagenefterpiller?

13. Ett träd med korpar?

14. Fyra små fotspår på mina byxor efter små hungriga hundtassar?

15. Till slut, mening?

Jag vet inte.

Whatever.

Jag har hursomhelst aldrig stått så nära en ekorre förut.

Atlas

Jag sitter i ditt tårdis, från 1944.
Drömmarna blir starka och hon, hon sitter med,
bredvid och innanför,
och nu är himmel blå, hennes himmel.
Drunknar i sömn.
Drunknar i tårar.


Regnet prasslar i äppelträdens lövverk nedanför ett fönster som står på glänt.
Natten letar sig in.
Fyratusen önskningar från 1944 och framåt.
BestBefore-date, finns inget.
Dom mänskorna som levde då, är döda och borta nu.
Dom försvann men det gör ingenting: vi är ju här nu.
Vi är ju faktiskt dom för tillfället.


Tycker du jag är babblig?
Säg till om du tycker jag är babblig.


Jag saknar liksom vinden.
Jag saknar liksom det där med vinden i håret och vinden i ansiktet och vinden omkring mig.
Jag saknar liksom luften.
Jag saknar liksom luften i rörelse.


Det blir så instängt här ibland, du förstår?
Jag har hittat ett litet silverfägat hjärta i stål.
Det påminner mig om min gamla kanin, han dog, men så multnade han och nu är han en syrén.
Jag kanske har sniffat lite av honom, han fanns i syrénklasarnas parfym i maj, han fanns liksom i vinden.


Han flög, flygande kanin.
Jag äter förresten ingenting som skuttar. Jag tycker det är oetiskt.
Förresten så lurade dom mig till att äta det en gång.
Dom sa att det var kyckling.
Det smakade kyckling.
Sedan avslöjade dom att det var kanin vi ätit.
Då blev jag arg och sa att jag tyckte det var oetiskt.
Det är oetiskt att äta saker som skuttar.


Om jag skulle ta en liten klunk ur den där flaskan du håller i handen förresten.
Ja, ja. Eller?
Kanske inte.
Jag vet ju inte, du kanske har munsår.
Ibland känner jag mig förkyld också.


Och nu tänker jag att jag har ont i magen.
Det är lätt att få ont i magen.
Jävla skitliv, eller hur?
Nej, jag är inte full.
Och nej, jag vill inte dricka ur din flaska för du har kanske magsår.
Fast förresten, den här flaskan är väldigt mycket tom.
Jag kanske tar en klunk ändå.
Kanske en liten ändå.
Det borde väl inte vara någon fara?