Nolla

1.

Vem ska tala sanning?

...

Vem?

2.

My heart, oh my heart, why do you creak?
With sad eyes, sad as the moon.

Sad.

Sad.

3.

Myn ty ych ryck ypp dyg fyr i hylvytte.

Allt jag orkar är att ta av mig dina skor i trappan.

Bara så.

Trettiotvå.

4.

Jag viker en papperssvala.

Jag viker en till.

Jag viker en papperstrana.

Jag viker en till.

Jag viker en ängel.

Jag viker en till.

Jag viker en näckros.

Jag viker en till.

Jag vilker en svala.

Jag viker en till.

Jag viker vita vingar.

Jag viker ett par till.

5.

På Starbucks sitter lilla P, som faktiskt är verkligen verkligen liten.

Hon har köpt sig ett kanderat äpple med rosa strössel på.

Benen kan hon ha raklånga i fåtöljen.

Blir en divan.

6.

If the moon was only mine, I would gladly give it to you.

7.

Slagsmål i ambulansaffären.

Det är något som har med klockor och kulspetspennor att göra.

Jag betalar över striden.

Be sensible, not daft.

Jag vet inte.

8.

Och jag vet inte.

Jag vet inte.

Jag vet inte.

9.

Jyg vyt ynty.

Jig vit inti.

Jeg vet ente.

Jag vat anta.

Jåg våt åntå.

Jög vöt öntö.

Jäg vät äntä.

Jug vut untu.

10.

Jag vet helt enkelt inte.

11.

Smaklös som ett troll.

Vi biter papper, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer.

Tar ett ark till.

Tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer, tuggar och sväljer.

Sedan är jag mätt.

12.

Det är något med ansikten också. Hela tiden är det något med ansikten.

Det är ett som är flera samtidigt, som vätska, fluid.

Det är ett som saknas helt, för där finns inget huvud, bara en kostym och ett par händer.

Det är ett som är platt, clownen slog ner det med en hammare. Ögonen blinkar fortfarande.

Och han, vad hette han, prästen, sa till mig en gång att det första som ett ansikte säger till ett annat utan att säga något alls är: döda mig inte.

13.

Döda mig inte.

Döda mig inte.

Döda mig inte.

Bara gå, tack.

14.

Det blir bara hälften, mer orkar inte mitt pappersjag.

15.

Jag tänker inte gå härifrån.

Varför skulle jag flytta på mig, är det för du gråter?

Ahhhhh - dra ett järnspett genom bröstet.

Kanske inte på mig, men i alla fall på någon annan som står mig nära.

Så jag känner smärtan, blodet, smärtan, blodet.

Står ute på golvet igen, rökrutan på Firefly.

Jag har en cigarett i handen, den bara är där.

Det brinner i munnen på mig. Jag hoppas jag får cancer.

Glöden, rök behåll inuti, tills det värker.

Jag är. Trött.

Håller blixt stilla.

Impulsen: lämna ärr.

16.

Vem ska tala sanning?

Jag gör det inte.

Jag tänker inte ljuga.

Jag ljuger inte.

Det bara är som det är och man måste bli den man blir.

Är det inte så säg, är det inte så?

Papperstranor

1.
They call me honey.
And the sky is getting greener.
Whenever life is sunny,
following the paper cranes, whatever.

2.
Människor i ljuset.
Små explosioner i deras vener.
Små explosioner innanför huden som de inte märker av.
En tsunami som startar i högra foten.
En liten böld, jordbävning, skalv.
Skalv, skav.
Skalv.
Viker en till, papperstrana.

3.
Urtavla, flugor, plexiglas, solen ligger på, de kommer kvävas därinne, tycker synd om dem en stund och går vidare sedan. De tror de är rätt om natten, men på dagen vill de ut. De kommer dö därinne, utan att någonsin kommit utanför. Deras liv var aldrig menat utanför det där höljet hur som helst. Jävla fluggjävlar.

4.
Hur vet man när man hittat hem?
Kommer det en skylt, är det tatuerat?
Är det nån som ropar, att vänta lite, stopp?
Är det nått särskilt man ska leta efter, ett hav, en tavla, en knapp att trycka på?
Finns det en plats reserverad? Står mitt namn på toppen?
Är det ett gjutet fotavtryck i cement som foten min ska passa i?
Är det ett speciellt tyg?
Ett speciellt material som mina fingrar känner?
Är det ett chiffer som jag fattar med detsamma?
Eller tar det tid?
Tar det tid att hitta dit?
Ska det vara så mycket tvivel, för att veta vad man valt?
Eller säger det pang - blir man överkörd av hemmahörandet som ett tåg eller dålig andedräkt?
Känns det som att vara kär?
Är det som att vara kär?
Är det att vara kär?
Är jag kär?
Är jag hemma?
Är jag här?

5.
För tillfället är det slut på ägg, mjölk, tomater, gul lök och ansikten.
Just för tillfället så är det en fruktansvärd ansiktsbrist på lagret.
Det blir utsmetat varande istället.
Du kan göra som jag - ta en fabrikerad pannkaka och lägga över hålet.
Slätt blir det, använd spensalva så blir det bättre, mindre hud.
En liter foundation och ingen kommer märka.
Måla dit ögonen med tusch.
Skär upp ett hål som mun, två prickar som en näsa.
Köp något rött, ketchup eller sylt om du blir kysst, och måla dina läppar.
Håret, spagetti eller stålvadd, det gör det samma.
Ingen kommer märka, ingen märker.

6.
Jag är inte här.
Jag är inte här.
Jag är inte här.
För tillfället är jag inte här.
Däremot tror jag att jag glömde mina skor hemma hos Spiky.
Han lagar indiskt och gör sig till, dukar med servetter som han vikt på något konstigt sätt, och besticken är inte riktigt rena, sitter rester av bolognese mellan armarna. Jag låtsas inte om det.
Han är nervös och fumlig och häller upp vin i stora glas, IKEA-style.
Han har gjort sig till, men hade nog lite bråttom.
Toaletten är inte riktigt städad, fast det luktar rengöringsmedel starkt som sprit.
Under soffbordet ligger en smutsig strumpa, när han ser att jag tittar på den sparkar han diskret in den under soffan. Han har hällt upp chips i en skål och tänt lite ljus. Han har slips på sig och en skrynklig skorta, jeans, men ena strumpan har hål så att ringtån tittar ut.
Fumlig, håller sina händer för att de inte ska fumla mer, men det gör de ändå.
Maten har börjat kallna, tror han la för mycket tid på att få persiljekvisten rätt.
Ser ledsen ut när jag säger att det är det är persilja förresten.
Han var helt säker på att det var korriander.
Jävla Spiky, jävla dumma Spiky.

7.
Människor i ljuset.
När himlen, nära havet.
Kanske på en kulle, kanske på en plan.
En plan av asfalt eller grus. Kastar boll och går på lina.
Svarta siluetter.
Mina ögon håller på att frätas sönder.
Målade av tusch och det blir någon slags konstig kemisk reaktion, en katalysator, en stänk av salt och jag riskerar att brinna upp.

8.
Och som det är lyfter tusen papperstranor från hustaken.
De flyger över flaggstängerna och tar varandra i händerna.
Utan ansikten, utan riktig näbb.
Utrivna blad ur glansiga tidningar blänker i solen.
Vingar, och vind.

9.
Following, whatever.

Diet Coke Cherry

1.
Let go, let go, let go.
Avril Lavigne släpper nytt.
Hon har tappat sin smak på vägen.
För mycket peppar, säg, för mycket peppar, ta i trä.
Punkprinsessa i OKEJ.
Rockstar i Casablanca.
Vinäger, säg, vinäger.
Men hon går i alla fall vidare.
Svävar, så utspädd hon blivit.

2.
Svaga skratt och svaga minnen.
Liten pojke heter Edward och granny orkar inte vänta på honom.
Han har så små hjul på sin cykel.
Det är understandable.
Understandable, verkligen.
Hur som helst, granny törstar efter piroger.
Efter kött som smakar farfar, och jag, jag, de håller på att ta ner en massa träd i parken.
Jag undrar om de har matsäck i väskorna.
Det hade jag haft om jag var en trädborttagare.
Alltid matsäck i väskan.

3.
Ser mig själv i spegeln och undrar var du är.
Någon dag kanske jag kommer tillbaka för att leta efter dig.
Rutiga skjortor, tomma champagneflaskor, brunt rufsigt hår.
Någon dag ska jag hitta dig och du ska bli min.
Och det ska vara jag som tar dig på baken först, inte tvärtom.

4.
Jag är en sån som följer efter folk.
Jag letar upp ett offer redan innan de vaknat i sina sängar.
Står ett tiotal meter utanför deras port tills de går ut.
Då följer jag dem i hälarna till posten, för att posta ett brev,
till Perillas för att köpa fish and chips,
till Coop för bananer,
till parken för att trampa i ännu mera hundbajs,
till Ford Park för att klappa på hennes gravsten,
till porten igen.
Står där och kikar in medan teveflimmret dämpar vad det nu är som skaver.
Står där tills dom somnar.
Sedan går jag hem.

5.
Dricker vatten med syntetisk körsbärssmak.
Päronhus, jag tänker att jag bor i det högra rummet.
Jag kände en man en gång förresten, som fortfarande bara var ett barn.
Han bodde i en kista och var rädd för att gå ut.
Han var rädd för sin bror, sin lillebror som var en gubbe nu,
och stenarna, stenarna var hans vänner.
Tänker på Adam och Eva nu.
Hur hade det varit?
Hade de bott i villa, med Rex, en väluppfostrad pudel, två små blonda lintottsbarn som är kräsna med maten och helst av allt vill se på Robinson fastän de dödar höns där, på riktigt, dödar höns på teve för att få mat?
Hade de bott i lägenhet, med stringtrosorna uppdragna för högt, en leoparddräckt och fruktansvärda fårskinnsskor? Hade de varit skilda sedan länge eller hade han kanske fått testikelcancer? Det känns konstigt att bara tänka på.

6.
Håller ihop.
Tar ett andetag och ett till, men sedan får det faktiskt vara nog.
Någon måtta får det vara, eller hur?
Äter paleolitiskt, grapefrukt gör det vackraste ljudet man kan tänka.
Darkness glitters.
Mörkret och en stjärna, eller bara tomt.
Äh. Vad håller du på med egentligen, är du dum i huvudet på riktigt?
Det är som trasiga gitarrer.
Som oförlåtligt järn.
Turn your rust into trust.
Det är en lycklig jingel.
Vattnet är förorenat i just den här dammen, men livet är en lycklig jingel.
Trasigt järn, trasiga trumpeter.
Vad håller du på med egentligen?
När ingenting händer sprängs en Colaburk på en gata som inte gör mycket väsen av sig annars.
Allt är som det ska.

7.
Inse att du har ett val och att du alltid betalar ett pris för det.

8
Och jag åker tåg, tåg med S. och jag har blivit finnig som S., det ser jag i en spegel.
Vi väntar tills ett annat tåg kommer och sedan är vi på en gräsmatta med en massa andra.
Och vi ser ett flygplan komma obehagligt nära marken, det liksom dansar i luften och vrider sig som i feber.
"Kolla, den gör som en svan", ropar någon, och flygplanet gör verkligen som en svan, en svan med lång hals och många fönster. Sekunder efter så störtar det i marken.
Jag har ingenting som jag kan erbjuda dem, förutom äpplen som jag skär i småsmå bitar och matar dem med.
Inget vatten, jag letar efter kroppsdelar under stora vita segel och vaknar av elementen.
Somnar om och äpplena är slut.
Och mitt pass kom bort i kriget.

9.
Diet Coke Cherry.
Diet Coke Cherry.
Diet Coke Cherry.
Du ska lukta på din mat.
Du ska stoppa den i munnen.
Tugga inte, inte först. Först bara känn, bara känn hur den känns i munnen.
Tugga sedan långsamt. Långsamt och känn saliv och alla smaker.
Diet Coke Cherry.
Diet Coke Cherry.
Diet Coke Cherry.
Tugga långsamt och vänta med att svälj.
Vänta med att svälj tills du väljer att svälja.
Följ maten med din mindfullness, ändå ner i magen.
Kan du känna den där? Kan du känna den i magen?
Vänta.
Diet Coke Cherry.
Diet Coke Cherry.
Ta en klunk och
rewind.

10.
Och när jag tittar upp igen är det morgon och kriget har börjat.
Militärbåtarna ligger i krutmolnen och man kan bara ana dem.
Snart rämnar horisonten, eller så hinner den fly, den med.
Himlen och havet blir ett.
Himlen blir havet.
Blir ett.
Bor i en kista,
stenarna är hans vänner.
Det finns tid.

11.
Och på gatan där Diet Coken sprängdes, vandrar en man i mörk kostym.
Han håller två brev i handen och på hans bröst står det tatuerat: i a d h e v o a d a b e p f d.
Det är ett chiffer.

Welcome, ghosts

1.
Himlen exploderar. Det är så det är.
Och på randen står mänskorna, till ett litet ingenting.
Cyklar vidare.
Vidare bara, vidare.
Nog är nog.
Asfalten är varm, men det blåser fortfarande kalla vindar, från havet som finns, från Atlanten.
Bakom kullarna väntar ingenting.
Ett litet ingenting.
Trasiga gitarrer.
Tragiska f.d. superhjältar från nittitalet.
Här väntar ingen.
Vem ska man förlåta?
Finns det något mer vämjeligt än gråtande pirater? Superhjätar kanske,
med ledsna ögon och dålig hållning. Usch! Det är så att det vänder sig i magen.
2.
Jag har sten.
Jag är med sten.
Jag är med tre sten.

När jag håller dem i handen så är det som att jag håller en annan hand som inte är min i den som är min. En ganska liten men len hand.
Kall, men den blir varmare ju längre jag klämmer.
Klämmer jag tillräckligt hårt så känner jag hjärtslag också.
Mina egna, när de pressar mot kärlen i handflatan.
Men det skulle kunna vara trestens puls.
Skulle kunna vara.

3.
Det är helt mörkt här och mina lungor kommer snart att spys upp, på
asfalten bara, det skrev jag för att jag inte riktigt vet hur man stavar till trottoar,
men i alla fall, upp skall de spys, på marken, så att du, du vem du nu kan vara, kan trampa på dem,
som hundbajs,
eller maneter,
se köttet pressas upp mellan tårna.
Jag hoppas du har nagellack.
Jag vet inte varför.

4.
Kärleken är det värsta som drabbat mig.
Fy fan för den.

5.
Förresten så skulle det vara gott med semla nu.
Jag vet inte om det är sant, men någon pratade om Bert Karlsson och att han en gång badade i mjölk. Det tyckte jag lät äckligt. Förresten så tycker jag inte att man ska ha mjölk till semlor. Äts bäst utan va, äts bäst som de är.
Annars blir brödet så slemmigt.
Så vämjeligt slemmigt.

6.
Jag glömmer allt jag lärt mig.
Jag glömmer allt jag kan.
Jag glömmer vem jag var, när jag var ensam på ett annat sätt.
Jag glömmer vem jag var när jag inte var där alls.
Jag glömmer vart vi ska sova.
Jag glömmer hur många och varför.
Jag glömmer böckerna, och det blir en faslig massa avgifter.
Jag glömmer ledsna superhjältar.
Imorgon börjar kriget, det kommer jag inte ifrån.
Det glömmer man inte.
Det glömmer jag inte.

7.
Hud i svagt ljus från skärmen ser ut som ödleskin.
Jag är en forntidsödla som tiden glömde.
Tiden är förresten så jävla punk.
Skiter i allt.
Jag väntar men hinner inte ikapp.
Tanten jag möter är jag.
Gubben jag möter har jag knullat.
Tanten jag möter blev aldrig riktigt glad.
Gubben jag möter är en örfil i PDF-format.
Tanten jag möter äter sina semlor med mjölk och hon gillar det.
Gubben jag möter äter utan, det går också bra.
Tanten jag möter klarade livet.
Gubben jag möter är jag.

8.
Och, nej. Min oxeltand är inte bra.
Den dansar med mig i natten, och jag, jag kan inte sluta peta med tungan.
Det blir ett sår.
Det är ett år sedan nu.
Ett år sedan blek.
Det bleknar snabbt, gör det inte.
Jag tänker inte vänta utanför någons port.
Vad gör det för bra?
Hejjar på Popular i Melodifestivalen och håller tummarna.
Det är ju så häftigt när glaset spricker.
När något blir större än vad det nånsin vart förut.
På Facebook får jag tips om hur jag skaffar flera vänner.
Jag behöver inte flera vänner, faktiskt, jag behöver färre.

9.
Och från ovan dalar popcornen ner, avfyrar en salt- och smörraket också.
Ligger på gräsmattan igen.
Mänskorna på randen av världen, randen till ett ingenting.
Mina glansdagar var när jag fick göra rösten till Lego StarWars tevespelsreklamen.
Bländande, rent.
Det var bländande, rent.
Sten.
En sten, två sten, tre sten.
Blir äldre än jag i slutet ja, jag.
Dust, sand and slime.
Why should I even try to be sober?
Nej, Bert Karlsson, för bövelen, hit med badkaret så badar vi i Vodka, sand och Lady Gaga, tar en semla på det och hejar på Eric Saade.
Det är ändå bara något övergåeden.

10.
Det är kärleken som gör det svårt att andas.
Det är den som gör att mina lungor så småningom ruttnar, inte cigaretterna.
Det var fel.
Det är fel.
I svagt ljus från dataskärmen och övrigt mörker ser min hand ut som ödletassar.
Jag håller i stenar som kommer leva längre än jag.
Jag är en övergående fas.
Himlen exploderar.
Så gör jag.

None

Ta mig tillbaks.
Ta mig tillbaks.
Ta mig tillbaks.
Ta mig tillbaks om du finns kvar.
Ta mig tillbaks.

Jag ska aldrig lämna dig igen.

Aldrig sluta dansa

Lite som en hostattack.
Gammal, men inte ännu riktig färdig.
Världen där alla bara har en vecka kvar är en värld av jämställdhet.
Det står ett paket naturläkemedel precis till höger.
Om jag fick välja, välja helt själv, skulle jag vara över hundra år nu.
Om jag fick välja helt själv skulle jag bo i en vagn av trä och kunna hjula.
Jag skulle äta jordgubbar varje morgon, ananas varje kväll.
Jag skulle inte uppfinna något sådant som oxeltänder.
Jag skulle plantera flera oxelträd.
Jag skulle göra himlen mer blå om natten, och lite mera grön.
Jag skulle hitta små roliga tändsticksaskar på gatan minst en gång i månaden.
Jag skulle öppna en kokosnöt lite oftare.
Jag skulle köpa nagellack i glada färger, och små slitna plåtbilar.
Jag skulle bara ha min mat i plåtaskar och glasburkar.
Jag skulle torka mitt eget te och odla mina egna tomater.
Jag skulle se nya städer, människor, platser, hundar, parker.
Jag skulle inte bli cynisk.
Jag skulle aldrig bli cynisk.
Jag skulle se T. i ögonen och jag skulle dansa som en orm.
Jag skulle dansa som en orm lite oftare, och sitta i solen en stund.
Och blunda och dricka kaffe och tänka att om man stannar i det som var så stannar man där själv.
Jag skulle knäcka en öl med en hemlös.
Jag skulle bygga lego med nån liten.
Eller med nån stor.
Jag skulle bli ett hus som träden bryter igenom, där duvorna fick bo.
Något som vittrar, något som andas.
Jag skulle antagligen bli en fisk nånstans.
I pölarna i Central Park.
Och jag skulle aldrig sluta dansa.