Papperstranor

1.
They call me honey.
And the sky is getting greener.
Whenever life is sunny,
following the paper cranes, whatever.

2.
Människor i ljuset.
Små explosioner i deras vener.
Små explosioner innanför huden som de inte märker av.
En tsunami som startar i högra foten.
En liten böld, jordbävning, skalv.
Skalv, skav.
Skalv.
Viker en till, papperstrana.

3.
Urtavla, flugor, plexiglas, solen ligger på, de kommer kvävas därinne, tycker synd om dem en stund och går vidare sedan. De tror de är rätt om natten, men på dagen vill de ut. De kommer dö därinne, utan att någonsin kommit utanför. Deras liv var aldrig menat utanför det där höljet hur som helst. Jävla fluggjävlar.

4.
Hur vet man när man hittat hem?
Kommer det en skylt, är det tatuerat?
Är det nån som ropar, att vänta lite, stopp?
Är det nått särskilt man ska leta efter, ett hav, en tavla, en knapp att trycka på?
Finns det en plats reserverad? Står mitt namn på toppen?
Är det ett gjutet fotavtryck i cement som foten min ska passa i?
Är det ett speciellt tyg?
Ett speciellt material som mina fingrar känner?
Är det ett chiffer som jag fattar med detsamma?
Eller tar det tid?
Tar det tid att hitta dit?
Ska det vara så mycket tvivel, för att veta vad man valt?
Eller säger det pang - blir man överkörd av hemmahörandet som ett tåg eller dålig andedräkt?
Känns det som att vara kär?
Är det som att vara kär?
Är det att vara kär?
Är jag kär?
Är jag hemma?
Är jag här?

5.
För tillfället är det slut på ägg, mjölk, tomater, gul lök och ansikten.
Just för tillfället så är det en fruktansvärd ansiktsbrist på lagret.
Det blir utsmetat varande istället.
Du kan göra som jag - ta en fabrikerad pannkaka och lägga över hålet.
Slätt blir det, använd spensalva så blir det bättre, mindre hud.
En liter foundation och ingen kommer märka.
Måla dit ögonen med tusch.
Skär upp ett hål som mun, två prickar som en näsa.
Köp något rött, ketchup eller sylt om du blir kysst, och måla dina läppar.
Håret, spagetti eller stålvadd, det gör det samma.
Ingen kommer märka, ingen märker.

6.
Jag är inte här.
Jag är inte här.
Jag är inte här.
För tillfället är jag inte här.
Däremot tror jag att jag glömde mina skor hemma hos Spiky.
Han lagar indiskt och gör sig till, dukar med servetter som han vikt på något konstigt sätt, och besticken är inte riktigt rena, sitter rester av bolognese mellan armarna. Jag låtsas inte om det.
Han är nervös och fumlig och häller upp vin i stora glas, IKEA-style.
Han har gjort sig till, men hade nog lite bråttom.
Toaletten är inte riktigt städad, fast det luktar rengöringsmedel starkt som sprit.
Under soffbordet ligger en smutsig strumpa, när han ser att jag tittar på den sparkar han diskret in den under soffan. Han har hällt upp chips i en skål och tänt lite ljus. Han har slips på sig och en skrynklig skorta, jeans, men ena strumpan har hål så att ringtån tittar ut.
Fumlig, håller sina händer för att de inte ska fumla mer, men det gör de ändå.
Maten har börjat kallna, tror han la för mycket tid på att få persiljekvisten rätt.
Ser ledsen ut när jag säger att det är det är persilja förresten.
Han var helt säker på att det var korriander.
Jävla Spiky, jävla dumma Spiky.

7.
Människor i ljuset.
När himlen, nära havet.
Kanske på en kulle, kanske på en plan.
En plan av asfalt eller grus. Kastar boll och går på lina.
Svarta siluetter.
Mina ögon håller på att frätas sönder.
Målade av tusch och det blir någon slags konstig kemisk reaktion, en katalysator, en stänk av salt och jag riskerar att brinna upp.

8.
Och som det är lyfter tusen papperstranor från hustaken.
De flyger över flaggstängerna och tar varandra i händerna.
Utan ansikten, utan riktig näbb.
Utrivna blad ur glansiga tidningar blänker i solen.
Vingar, och vind.

9.
Following, whatever.