onsdag 28 augusti 2013
Stockholmsbrus
Jag ser in i fyra lägenheter från mitt fönster och de ser in i mig. Köttbullestekande, blomvattnande, läsande i fåtölj med fötterna indragna inunder. Himlen spricker över Söder, natten pressar sin dynga över taken. Ett kryssningsfartyg lägger till strax intill Skeppsholmen, smäller sina fyrverkerier och åker vidare. Fönstren glittrar därmed, skrattande. De dricker sangria. Arga lappar, en fågel störtar in i stenplattorna och jorden. Vi går och går flera timmar in i skogen och hela tiden är där ett hjärta som bultar allt högre ju längre vi kommer från civilisationen. Heliumballonger längtar upp mot rymden. I vassen har någon ramlat, man borde kissa mot björkarna. Jag häller i mig tonic för jag är alldeles för full. Månen spiller ljus över blåbärsriset, A. blir sugen på gräs när han känner doften. Om man hoppar över diket är ormbunkarna höga. Vi sitter i Jurassic par för ett ögonblick, han pussar mig på håret, handen på jeanstyget. Vi tänker hur det var när det fanns dinosaurier. Sen springer vi till bussen.
måndag 5 augusti 2013
YOUR HAND DENOTES
dricker fortfarande mitt kaffe fastän fötterna
fötterna vill gå
innan högtalarna sprängs och dammet exploderar
innan mannen har cyklat ut genom kortet
skeppet gett sig av
sjöjungfrun nått ytan
timvisarn har nått sin topp
skjut björnen
ta bort händerna
predika för en ko
åk tretti fyrti femti år tillbaka
hitta mannen som rökte sin pipa och sedan försvann
HAPPY HOUR BANG BANG
your hand denotes:
jaoooo
lördag 25 maj 2013
Dansa som en Idiot: JAZZ
1.
Regn, regn.
Snart dags för stängning.
Putsa dina glas, grejen med glas är att de går att se igenom, grejen med glas är att om omständigheterna är de rätta och ljuset inte för starkt så ser man inte att det finns.
En kopp kaffe eller ett litet glas gin att smutta på, så här innan stängning.
En sängfösare.
Någon maskin som brummar i bakgrunden, ja, diskmaskin kanske.
Du börjar bli sömning.
Ett svagt pingel i dörren, men hon vågar inte komma in, inte helt.
"Ursäkta?"
Fortfarande står hon i skuggorna.
"Ursäkta, har ni fortfarande öppet?"
Du putsar klart ditt glas, drar för draperiet för den där dörren, och säger: "Javisst, stig på. Får det lov att vara någonting?"
Och utan att någon egentligen märker så har avrättningen börjat.
Regn, regn.
Snart dags för stängning.
Putsa dina glas, grejen med glas är att de går att se igenom, grejen med glas är att om omständigheterna är de rätta och ljuset inte för starkt så ser man inte att det finns.
En kopp kaffe eller ett litet glas gin att smutta på, så här innan stängning.
En sängfösare.
Någon maskin som brummar i bakgrunden, ja, diskmaskin kanske.
Du börjar bli sömning.
Ett svagt pingel i dörren, men hon vågar inte komma in, inte helt.
"Ursäkta?"
Fortfarande står hon i skuggorna.
"Ursäkta, har ni fortfarande öppet?"
Du putsar klart ditt glas, drar för draperiet för den där dörren, och säger: "Javisst, stig på. Får det lov att vara någonting?"
Och utan att någon egentligen märker så har avrättningen börjat.
fredag 22 mars 2013
Dansa/bryt
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
(Ibland är det bara huden som håller kroppen samman. Typ.)
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
The pressure you built on my head and my shoulders threatens to be what I'm seeing in you.
The pressure I built on your head and your shoulders threatens to be what you're seeing in me.
tisdag 5 mars 2013
SCREAM AND SHOUT AND LET IT ALL OUT
All eyes on us.
All eyes on us.
All eyes on us.
Nytt leende, osynlig tandställning.
Och hallå, jag ska göra något galet.
Prova något nytt.
Göra fransarna, jag ska lägga ner pengar på fransarna istället för naglarna nästa månad.
Något annat, något annat, något nytt.
Och kalorier, bort, bort.
Hey - stenålderskost, eller den där andra, bara kött och fett, inga kolhydrater.
En tomat, en gurka, lite sallad.
870 kalorier om dagen, lagom ungefär.
Jag har en återkommande mardröm som handlar om bakelser.
Jag drömmer att jag är i ett konditori, ett riktigt sånt där tantkonditori, där det är vänliga och lite strama baktanter som läxar upp en lite grann med en snörpt mun om man säger fel på bakverken.
I ett sådant är jag och jag sitter vid ett bord och där står en tårta och tusen miljarder bakelser och jag får äta hur mycket jag vill men nöjer mig med en liten gräddtårtsbit.
Och so far so good.
Det är när jag vaknar som jag blir kallsvettig.
För jag liksom inser att jag verkligen hade kunnat ta tillfället i akt och bara mölat in bakelse efter bakelse i mig, in i min kropp. Kalorierna är bara på låtsas där. Men plågan att avstå bakelsen, den är riktig.
(Hjärtat ska vara litet och hårt så man vet vart man har det)
OCH - manners.
De fem ingredienserna till ett första möte:
1. Stå under hela introduktionen.
2. L-E
3. Ta ögonkontakt
4. Introducera dig själv.
5. Skaka hand.
DU: I don't care about manners. I am who I am, if you don't like me, you don't like me.
HON: And... I hope that works for you.
Glöm fisar och rapar och pruttar.
Fatta: THE BODILY FUNCTION - WE DON'T DO THAT.
Fatta: PINK ISN'T A COLOUR, IT'S A LIFESTYLE.
Fatta: I LEARNT NOTHING BECAUSE IT WASN'T FUN
Jag är väl inte för tillfället riktigt
happy happy
joy joy
men all eyes on us
(for the record:)
jag kände att jag behövde göra det här programmet för folk ser mig inte som jag känner mig.
jag kände att folk ser mig som nån jag inte är.
jag vet inte hur jag vill att folk ska se mig.
men inte sån de ser mig nu.
därför.
All eyes on us.
All eyes on us.
Nytt leende, osynlig tandställning.
Och hallå, jag ska göra något galet.
Prova något nytt.
Göra fransarna, jag ska lägga ner pengar på fransarna istället för naglarna nästa månad.
Något annat, något annat, något nytt.
Och kalorier, bort, bort.
Hey - stenålderskost, eller den där andra, bara kött och fett, inga kolhydrater.
En tomat, en gurka, lite sallad.
870 kalorier om dagen, lagom ungefär.
Jag har en återkommande mardröm som handlar om bakelser.
Jag drömmer att jag är i ett konditori, ett riktigt sånt där tantkonditori, där det är vänliga och lite strama baktanter som läxar upp en lite grann med en snörpt mun om man säger fel på bakverken.
I ett sådant är jag och jag sitter vid ett bord och där står en tårta och tusen miljarder bakelser och jag får äta hur mycket jag vill men nöjer mig med en liten gräddtårtsbit.
Och so far so good.
Det är när jag vaknar som jag blir kallsvettig.
För jag liksom inser att jag verkligen hade kunnat ta tillfället i akt och bara mölat in bakelse efter bakelse i mig, in i min kropp. Kalorierna är bara på låtsas där. Men plågan att avstå bakelsen, den är riktig.
(Hjärtat ska vara litet och hårt så man vet vart man har det)
OCH - manners.
De fem ingredienserna till ett första möte:
1. Stå under hela introduktionen.
2. L-E
3. Ta ögonkontakt
4. Introducera dig själv.
5. Skaka hand.
DU: I don't care about manners. I am who I am, if you don't like me, you don't like me.
HON: And... I hope that works for you.
Glöm fisar och rapar och pruttar.
Fatta: THE BODILY FUNCTION - WE DON'T DO THAT.
Fatta: PINK ISN'T A COLOUR, IT'S A LIFESTYLE.
Fatta: I LEARNT NOTHING BECAUSE IT WASN'T FUN
Jag är väl inte för tillfället riktigt
happy happy
joy joy
men all eyes on us
(for the record:)
jag kände att jag behövde göra det här programmet för folk ser mig inte som jag känner mig.
jag kände att folk ser mig som nån jag inte är.
jag vet inte hur jag vill att folk ska se mig.
men inte sån de ser mig nu.
därför.
onsdag 27 februari 2013
CRUMBLES
Jag har inte sovit på nästan tjugofyra timmar, så kom bussjäveln sent, ja, det är sant, jag tog bussen fastän jag borde åkt jävla limousin hit, jag vet, det är sjukt, det är sjukt jävla sjukt, och så av alla dagar, AV ALLA DAGAR, så har jag glömt mitt lipsyl också.
Bra start, japp, ABORT MISSION, ABORT MISSION, typ, men nej.
Jag skiter ärligt talat i vad dom säger nu.
Bara jag får på mig sminket och i mig lite kaffe så kör jag.
45 minuter till sändning.
Sedan bara: hej världen, this is me. This is it: CO.
Det spelar ingen roll att ni också råkar vara här nu, ni kan ändå inte göra något.
Ni är bara i mitt huvud.
Fuck you HO-HO-HO.
Det var en röd mössa, det var MIN RÖDA MÖSSA.
Du: är det tomten som kommer.
Jag: ho-ho-ho.
Du kanske inte fattade att jag hade nada då, att jag ägde nada då?
Skit samma. Det är länge sen nu. Vart är sminket?
En gång tänkte jag: jag måste ställa mig framför spegeln, bara stå där, bara stå där och vara naken, utan smink, utan något, bara stå där och titta och se: vem i helvete är jag egentligen? Vad i helvete vill jag egentligen?
Jag kommer till wet t-shirt-tävlingen.
(Jag saknar dig ibland om natten)
Jag hade inte tänkt att berätta det, inte så här nära sändning, men dom kommer ta upp det ändå, så jag kan lika gärna... jag menar... hon. Ja. Hon var min bästa vän. Sedan alltid. Sen ever. Ni vet den där låten hon skrev om skitit levande i Thailand. Det var jag. Jag var med. Och då var det jag som var den som skulle bli känd.
Nu har dom andra glömt det. Att det var så det egentligen var. Att det var jag som... ja, som... skitsamma.
När jag är så här asrädd, så typ kollar jag på Michael Jacksons musikvideor.
Typ thriller. Och så tänker jag att det är så det är, att mitt liv är en musikvideo som Michaels.
Och att jag inte alls är ensam, utan också har 131 miljoner 44 446 views.
Ni fattar grejen.
Och om ni inte gör det inom 43 minuter så gör ni det aldrig.
Ja, jag vet.
Det blir en slakt.
Bra start, japp, ABORT MISSION, ABORT MISSION, typ, men nej.
Jag skiter ärligt talat i vad dom säger nu.
Bara jag får på mig sminket och i mig lite kaffe så kör jag.
45 minuter till sändning.
Sedan bara: hej världen, this is me. This is it: CO.
Det spelar ingen roll att ni också råkar vara här nu, ni kan ändå inte göra något.
Ni är bara i mitt huvud.
Fuck you HO-HO-HO.
Det var en röd mössa, det var MIN RÖDA MÖSSA.
Du: är det tomten som kommer.
Jag: ho-ho-ho.
Du kanske inte fattade att jag hade nada då, att jag ägde nada då?
Skit samma. Det är länge sen nu. Vart är sminket?
En gång tänkte jag: jag måste ställa mig framför spegeln, bara stå där, bara stå där och vara naken, utan smink, utan något, bara stå där och titta och se: vem i helvete är jag egentligen? Vad i helvete vill jag egentligen?
Jag kommer till wet t-shirt-tävlingen.
(Jag saknar dig ibland om natten)
Jag hade inte tänkt att berätta det, inte så här nära sändning, men dom kommer ta upp det ändå, så jag kan lika gärna... jag menar... hon. Ja. Hon var min bästa vän. Sedan alltid. Sen ever. Ni vet den där låten hon skrev om skitit levande i Thailand. Det var jag. Jag var med. Och då var det jag som var den som skulle bli känd.
Nu har dom andra glömt det. Att det var så det egentligen var. Att det var jag som... ja, som... skitsamma.
När jag är så här asrädd, så typ kollar jag på Michael Jacksons musikvideor.
Typ thriller. Och så tänker jag att det är så det är, att mitt liv är en musikvideo som Michaels.
Och att jag inte alls är ensam, utan också har 131 miljoner 44 446 views.
Ni fattar grejen.
Och om ni inte gör det inom 43 minuter så gör ni det aldrig.
Ja, jag vet.
Det blir en slakt.
fredag 18 januari 2013
Candywalls
Här tror vi på vinst.
Den 85:e Oscarsgalan.
Vet du: jag skiter fullständigt i om du är ute och skakar rumpa och hånglar med en igloo,
jag hoppas världen brinner där du är, och jag hoppas att du inte kommer tillbaka.
Eller gör det.
Kom tillbaka.
Ibland går det.
Ibland går det.
Ibland går det.
Och tillslut går jag.
En glasbubbla, en påse med svett, en guldfiskpåse, en sfär, ett hål efter något runt,
avstånd, uppmätt tomrum, luft, något litet, en blåsa, ett skavsår.
En nål hit eller dit gör väl ingen skillnad?
Jo.
För Martin Timell.
Alla syintresserade.
Hon på hörnet med ett hål i ena skon.
Han med hål i ena handen, och mina ögon: sy ihop, ihop.
Och nästa gång jag öppnar dem har jag rymt till Köpenhamn.
Jag träffar mänskor som slutade vara mänskor för länge sen, gav fan i det men hittade ett beat.
Och det dansar vi till, det dansar vi till och vi tar ingen taxi hem.
Jag får följa med dem genom stacken, halkar runt i natten bland klänningskillar och bäbiskatter, in på the GENTS, pratar svordomar och snus, HEY - det där är ingen taxi.
Det är en metallkaross, dock.
Och de ska bort, långt bort.
Så jag följer med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)