De: marionetter.

C:s händer.
På axeln, runt nacken.
I ryggen.
Stryker en slinga hår ur ögonen.
Våldsam, lätt beröring.
Beslut.

Let it die

Vill inte berätta mer än så, att det är en natt i februari det händer.
Det är inte maj, det är aldrig evig maj, bara i V:s smala kropp, bara där är det
evig maj för att hon är kär. Men annars: februari och midnattsblå himmel också då det är dag.
Snö, snö och på himlen glittrande grus och på marken nedfallna stjärnor för att vi inte ska halka.
Det är som ett pumpande hjärta, och ett ögonblick står T. och C. på takterassen, innan metallen exploderar.

Samtal med S., tjocka, tjocka S, som dricker vanlig coca cola, fastän hon borde dricka light.
Skärvor från himlen, skär revor i huden på dem alla.
Det läcker.

Ett dygn senare är en av dem död.

An Act of Striking Together

1.
En morgon vaknar J. och är ett svart hål.
I hennes mage bor en grävling och hon tar fram mobilen: raderar namn efter namn.
Ett sparar hon: E:s.
Det är torsdag.

2.

Det är torsdag.

E. går hem från sprillans ny barbequeafton i skinande plast.
På hennes armar och ben krymper skinnet så att det känns som att hon nästan inte får plats.
Hon vill ha en ny frisyr, som A.
Hon vill ha nya kläder, som A.
Hon vill ha nya vita tänder, som A.
Och hon vill också ha en ny pojkvän som hon kan stå och se perfekt ut med i en spegelbild, som A.
Men det har hon inte.

3.
När dom bankar på porten svarar hon inte.
När dom ringer på mobilen klickar hon dem.
När dom skriker att "ja men stanna där inne och dö då" så bryr hon sig inte (bara lite).
När dom slutligen går så tittar hon inte efter dem.
Hon sitter på sin säng och syr en kostym och tänker att det ska bli kul på söndag, när E. kommer.
Det är alltid kul med maskerad.
Det är fredag.

4.
Det är fredag, och E. är på fest igen, med A. och A:s nya pojkvän och A:s nya pojkväns gamla vänner som är nya för E.
Och där står han - sprillans ny, väldoftande och med ett par charmigt fladdrande näsborrar.
Hela festen lutar hon sig mot honom.
Dagen därpå är Alla Hjärtans Dag och det är nästan för bra för att vara sant - och han har inget att göra, och hon har inget att göra, så de ses och gör wookade grönsaker (jättegott, och nyttigt!) och åker hem till honom och kollar på en härlig actionrulle och sitter uppe, och han har köpt röda vindruvor (jättegott, och nyttigt!), och de sitter och pratar och E. vet nästan inte vad hon pratar om i slutet, för hon ser bara honom och hans läppar och sedan - ja, men visst.
Egentligen är hon inte den typen av tjej eller han den typ av kille som ligger på första dejten, men - det här är speciellt - det är ju Alla Hjärtans Dag och allt - och det är perfekt och. . .
Morgonen därpå när han är på toa så tassar hon upp och tar på sig bara ett linne och ser sig själv i spegeln och han smyger in bakom henne och kramar henne och hon ser, att hon är perfekt bredvid honom i spegelbilden som är hans.
Hon skulle vilja stanna där för alltid i den där bilden, hans och hennes.
Hela dagen och hela natten och hela nästa dag och så vidare, och så vidare.
Men det kan hon inte, för ikväll har hon lovat J. att dyka upp.
Det är söndag.

5.
Det är söndag, och nu är J. klar med sin kostym!
Den är den bästa hittills, E. kommer aldrig kunna gissa vad det är, och det är det som är lite poängen.
Hon tar på sig den direkt och står och ställer sig och blandar saft, för här ska det drickas.
Medan hon står där med vatten och koncentrat skrattar hon för sig själv - hon tänker på alla gånger hon sett folk ramla.
Hon skriver ner det på en lapp och lägger lappen i en tändsticksask.
Den är till E.
E. och J. - best friends forever.
Genom taket ska de, i en sputnik, när alla andra jävla mänskor sedan länge sedan
blivit som grus bara, tänker J.
Hon och E.
Maskerad och dricka saft.
Ikväll - ikväll - ikväll.
Ikväll och alla andra kvällar, för alltid.

Början/slutet

Bakom bröstbenet,
med smutsiga tassar: gräver,
tills hjärtat blir ett skavsår,
som doftar svagt av mask och jord.

Men lyckat.

Beginning/end

Åh, men det är snyggt i svartvitt - och en mossgrön soffa - och på bordet, ett paket med Lucky Strike - och hon - blodrött läppstift - men ansiktet vitt - och röker diskret med handen böjd elegant - och där, på golvet - en kropp, med blankpolerade skor - hälarna i golvet - tårna upp mot taket - och magen, det är en grann mage han har, ett litet Kilimanjaro.
Men nu är han alltså död.
Och hon röker.
Hon röker, sedan säger hon till den skakande kroppen i fåtöljen bredvid: jag vet en bil vi kan låna.

Bye bye Beautiful

I dig bor ett hav av ketchup.
Ibland, om du går in i taggarna i stängslet, så bubblar den fram,
med en doft av varmkorv och mos, dessutom.
Ur dina ögon rinner Fanta - det är gräsligt äckligt, men inte värre än de dagarna det kommer Cola Light. Svider ungefär lika mycket.
Plätten utanför byggnaden är asfalterad, och där står du och skakar, för inom dig väller det fram som en korvkiosk.
Fingrarna knutna runt stägslet.
I magen öppnas en lucka.
Det är en ny kebaberia som slått upp portarna intill.
Ett stygn i armen - där är ett creperie med gula markiser.
Vaderna exploderar till ett komplett sett med solstolar.
Du har blivit en turistattraktion.
Det är för övrigt det sista du ser av dig själv:

säsongen ska just till att börja.

HAN och rödgråten himmel och vinden, vinden

1.
Åhhh, där går HAN med sin ryggsäck igen.
Haltande gång, putande mage, den där vaggande armen, och - gymnastikskor fast det är november och frosten ligger som ömmande sår på asfalten.
Där går HAN, åh, åhhhh, med sin jävla ryggsäck.

2.
Himlen blir rödare.
Jamen, som om det varit ute och supit så att ett kärl har spruckit i ögat och läckt ut -
eller som om den legat och gråtit och gråtit och gråtit på sin säng kanske, eller på McDonalds.
Suttit och snorat och hulkat över en Quarter Pounder Cheese och en påse mini-morötter.
Jävla himmel, självömkar så att hela världen blir röd av gråt och sprängda blodkärl.

3.
Så är det det där med apelsiner också.
Åh, apelsiner, åh, apelsiner.
Skulle kunna bygga en igloo av apelsiner och flytta in direkt.
Bygga bo, en orange borg.
På väggarna skulle jag hänga stringhyllor, och i alla hörn (eller i mitten då, eftersom jag tänker mig att igloon skulle vara rund), så skulle jag ställa stolta amaryllisar.
Ut med det röda.
Ut med det röda.
Ut med det röda ömmande, i min apelinhem-kära-apelsinhem.

4.
En jävla massa skit släppar HAN runt i sin ryggsäck.
En Metro som är skit.
En drickyougurt som är skit.
Fem skitkvitton.
Ett par pennor som gått sönder, för de är bara skit.
Och i ytterfacket - sin stora ensamhet, som absolut är skit,
och inte mindre än fem (!) Irene Huss-filmer som han ska förtära i skitensamheten med skitchipsen från Willys som också ligger där i hans guppande ryggsäck.

5.
Hacka, hacka, hacka lök.
Det gör himlen mer än gärna,
för att dölja det där rödsprängda som rasar över hela världen.
Hacka, hacka, hacka lök.
Det är svavelsyran i löken som reagerar med tårfaktorn och voila - där förklaras rödsprängdheten.

6.
Men så, när HAN kommer upp till lägenheten så fortsätter benen av sig själva.
Upp går han, högre och högre, alla trappor upp till åttonde våningen, och efter det - en våning till.
Upp på vinden som han inte visste fanns, och där - en lucka.
Ett vindsrum.
Ett vindsrum och han står alldeles stilla och Irene Hussfilmerna är inte med, de ligger nånstans i trapphuset, långsamt gled ryggsäcken av honom, och gympaskorna, och jackan och allt det där, och här står han - skal efter skal lättare.
Står där som den pojke han en gång var.
Och det är vinden, vinden och råttorna och duvorna som hörs; vinden över taket som en fågel,
råttorna i väggen som prasslande gräs, och duvorna som duvor.
Och han ställer sig på en pall och ser ut över den förbannade världen.
Men den förbannade världen ser han inte längre.
Här är han en prinsessa.