Sörjor: hundbajs och vråltårar från bakom bröstbenet, blod

En dag är det borta.


-
-
-

och dags att sörja igen.

Gamla björnbärssnår och vrak - måsar som fastnålade mot himlen som liksom grötade ihop sig med havet - - - nio månader senare: en regnbåge störtade ner, ungefär vid stranden i Mount Batten där det började - - - det tog slut och det var över men sedan - - -

--- i ett rum (det blir aldrig mitt)
så öppnar sig en spricka, en halvmeter ovanför golvet och - - -

gamla böcker, gin och plåtbilar, järnstaket - - -


(JÄRNSTAKET!)

--- mitt under föreläsningen, så inser jag att jag skulle ge allt för att bara få stå där, med solen från sidan och Central Park i ryggen och kolla på madrassen på rälsen och hundbajsspåren intill, bara ett par ögonblick för - - -

här.

Ärligt talat: här.

(besvikelse i rösten)