Let it die

Vill inte berätta mer än så, att det är en natt i februari det händer.
Det är inte maj, det är aldrig evig maj, bara i V:s smala kropp, bara där är det
evig maj för att hon är kär. Men annars: februari och midnattsblå himmel också då det är dag.
Snö, snö och på himlen glittrande grus och på marken nedfallna stjärnor för att vi inte ska halka.
Det är som ett pumpande hjärta, och ett ögonblick står T. och C. på takterassen, innan metallen exploderar.

Samtal med S., tjocka, tjocka S, som dricker vanlig coca cola, fastän hon borde dricka light.
Skärvor från himlen, skär revor i huden på dem alla.
Det läcker.

Ett dygn senare är en av dem död.