Zebran och hans grannar

1.
Låt oss säga att mitt i det svartaste svarta bor en zebra.
Han har svansen käckt på sne och nya solglasögon.
Han vickar rytmiskt på höfterna och räknar viskande ner,
in i ett andetag - tre, två, ett - sedan pratar han i mikrofonen.

...Welcome, brothers and sisters, säger han med sin skrovliga röst, jo, för en sådan har han, welcome to the masquerade...

Sedan börjar han att sjunga, djupa, mörka toner med sin Riesen-röst, kola och mörk choklad.
Elvis sjunger han.
Och något om krossade geléhjärtan som fastnat mellan hovarna och suttit där alldeles för länge nu.

2.
Ett stenkast därifrån, ungefär på andra sidan väggen, dit Zebrans mörk-choklad-kola-röst resonerar som en dovt mullrande huvudvärk, bor en säl.
Han bor i avloppet.
Han har inte visat sig än, men han bor där.
En dag, en dag kanske snart, tänker han dyka upp ur vasken i köket.
Som en överraskning, eller något.
Gärna när nån diskar tänker han.
Han har sett det framför sig så länge.
Där han ligger och låter grötrester och gammalt pastavatten skvala mellan fenorna, har han fantiserat om det, just det ögonblicket.
När han bryter genom diskskummet, med klapprande fenor, som en liten hjälte.
Han hör det redan, den diskandes hurrande: "Vi har en säl i diskhon, vilken hjälte!"
Och sedan väntar pompa och ståt, och kanske en parad, eller i alla fall någon slags välkomstmiddag.
En dag, kanske snart.
Sälen myser medan ytterligare en laddning alltför gammal mjölk rinner ner för hans kinder.
Snart: no more illaluktande vita tårar för mina kinder inte, tänker han.

3.
Låt oss säga också att mitt i det svartaste svarta, i lägenheten under Zebrans, så bor det inte mindre än fem (!) fiskpinnar.
Det går ganska bra, även om det är i trängsta laget.
De har ett rikt socialt liv och gillar speciellt att mysa framför Let's dance eller gamla videosinspelningar av Fångarna på Fortet (Lill-pinnen tycker tigrarna är så läckra, och att man får ta PRECIS så mycket pengar man vill, bara man hinner in under gallret.)
Ibland pallrar de sig ut på den stora gräsplanen precis utanför hyresrätten och spelar kubb.
Det går rätt bra, så länge någon väljer att vara domare istället för att vara med och kasta.
Det känns nämligen så orättvist annars, att de som är med i laget med tre bara får kasta två pinnar var.
Då är det bättre att stå över en gång, och ja - vara domare.
Det tycker de allihopa.