Rolf och Salamin, del. 2.

NEEEEEJ, skriker hon.

NEEEEJ, NEEJ, FÖÖÖÖ, skriker hon

NEEEJ, NU FÅR DET VARA NOG MED SALAMI.

Jag bara gapar. Så mycket rasar.
Här sitter jag och dricker kaffe och försöker lösa sudoko, och här ställer sig - ROLF - och gastar på baktassarna. Salmibiten ligger kvar som en skrämd liten femåring i hundmatskålen, och jag bara - gapar. Ja, men fyra gånger häpnad:

Häpnad 1: Rolf kan stå på baktassarna.
Hapnad 2: Rolf kan - prata. Och inte bara prata utan - gasta.
Häpnad 3: Rolf är en hona! Under alla dessa år, Rolf... Och jag visste inte...
Hälpnad 4: ROLF har fått nog med SALAMI. ROLF som ALLTID älskat salami. Rolf som alltid ÄLSKAT salami.

Jag blir paff, say no more.
Jag blir paff, lägger sudokot åt sidan och går och öppnar en burk med pilsnerkorv som jag häller i Rolfs hundmatskål, över salamin.

Då fnyser hon, gräver fram salamin och kastar med ett ilsket knyck bort den under kökssoffan. Sedan börjar hon smaska på pilsnerkorven, riktigt högt, och demonstrativt.
Så att det skvätter.