Vi vill inte dö utan ärr, Göran

3.
2.
1.

Räknar ner, för det tjugohundratolfte året sedan Jesus dog med blodiga händer på det där korset, är just på väg att fly sin väg, som en nattfjäril.

Och jag gör det med dig, Göran.

Skålar i champagne, och blir grön i ansiktet av allt lösgodis jag tryckt i käften, Göran.
Skriver listor på möjliga gym jag kan joina efter årsskiftet, och pizzabud jag kan ringa imorgon när mitt huvud är ett ravedisko från -93, och helt utbränt.
Hoppas på räkstuvning i avokadohalvorna, snart ska jag och Sylvia Plath gå på bal och få gratiskläder från några av de mer fashionabla klädskaparna i New York. (Vi kan kalla dem designers)

Designers, ja, men det gör vi, vi klipper till det nya året.
Av råtyg, ekologiskt och rättvisemärkt från Paraguay.
Sömmarna består av klyschiga förhoppningar: glädje, framgång et.c. et.c., i all oändlighet.
Själva saxen är ett löfte om alla trådar som ska kapas.
Nålarna, om det fantastiska haute couture-plagg som ska skapas.
Åt helvete med HM, åt helvete med förväntningarna om att gå till Le Pain Francais.
Åt helvete med examen, åt helvete med förväntningarna om att det ALLTID ska finnas en ost i kylen.
Åt helvete med den sortens kläder som gör dig ledsen och fet, Göran, du förtjänar bättre än så.
Något av Alexander McQueen kanske, något sådant, något som uttrycker hur verkligt UNIK du verkligen är, Göran.

Hyr aldrig mer en Beckfilm, kolla på Hitchcock, för FAN GÖRAN.

Och igår såg jag en dokumentär om Twiggy och sen Lady Gaga och när jag såg den om Lady Gaga började jag gråta, lite grann bara, för hon är så fantastisk och i hela världen är det nog bara Lady Gaga som skulle förstå nån som mig, eller nån som dig, Göran.

Tvättråd: 40 grader, med likafärgade plagg. Inget sköljmedel.

(Vi vill inte dö utan ärr, Göran.)