Återblick

Jag säger inte att jag vet vad som är rätt och vad som inte är rätt.

Inte för någon annan.

Men för mig finns det bara en väg, och det är att leva min dröm.
Det är plikten jag har gentemot mig själv.
Det är något jag måste göra, för annars är jag inte jag.

Jag måste leva min dröm.
Kompromisslöst, jag är ledsen.

***

Det finns en ny melodi som inte lämnar mig ifred.
Det är Vennbergs dikt som spökar. Kanske.

Hur som helst hoppas jag, att ur all ångest skall hon resa sig, ta steget genom gallrena och vakna i Eiffeltornets stad.