Ibland inbillar jag mig att jag genomgår samma kval som en drug addict.
Jag kan gå fram och tillbaka i samma rum i flera timmar, utan att kunna göra något, utan att vilja göra någonting.
Jag lider av abstinensbesvär.
Jag behöver mer och mer för att få kicken.
Jag går runt och är ständigt hungrig.
Det är bra, på ett sätt, men som det är just nu så äter hungern upp mig inifrån.
Jag går mot min egen undergång.
Allt tack vare mitt beroende.
Fan.
Ibland önskar jag att jag inte var så hungrig, att jag kunde nöja mig någon gång.
Men då skulle jag inte varit jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
så känner jag också, dessutom känner jag att alla människor alltid har det roligare än vad jag har det.. ganska komismkt, rastlöshten är stor, en stor vän och fiende på samma gång
Skicka en kommentar