söndag 22 mars 2009

MIn tolvtimmarspjäs...

...blev ett något större projekt.

Jossi och La är som en tudelad Lilla C i äldre format.

Samma tema.

Två flickors symbiotiska vänskap som blir förödande för dem båda.

Skillnaden?

Jag vill inbilla mig att det finns både högre berg och djupare dalar i denna nya version.
Vackra mosaik.

Fortfarande är slutet lite oklart dock, liksom det är i min senaste om de som faller.
De som faller, hur ska den sluta då?

Inga kommentarer: