Inte idag heller...

...vill jag leva om.

Idag vill jag gråta över människor och biljettsystem som sviker och stress som håller på att riva hål i magen på mig. Snart kommer en av de vassa taggarna ha hål i säcken och hela jag kommer rinna ut i en liten pinsam fläck på golvet.
Igår skrev jag att jag känner mig sviken av våren och idag kan jag inte något annat än att hålla med.

Ingenting är vackert, ingenting är kul.
Detta är ett fult liv, ett smaklöst liv och jag själv är väl inte så mycket mer spännande än en kall klump havregrynsgröt som vrider sig av genansen över att vara ensam och utspild.

Fy fan.

Jag håller inte att stå på.
Inte för någon.
Inte ens längre för mig själv.
Jag kanske har murknat sönder under alla höstregn som jag vägrat gå in för att sova?

Men som man bara kan konstatera när man ser marshimlens återvändande mot universum:

grå är den himmel som aldrig gråter.

Kanske är det vad jag måste göra.
Gråta. Igen.

Fuck this day.