Paprika

Att skriva är att skriva om.
Så sant.
Hela tiden måste jag brottas med mina texter.
Igen och igen och igen.

Just nu skriver jag om något som planeras att sättas upp till hösten.
Jag känner mig pressad.
Är inte nöjd med nuvarande version, det känns som ett pekoralt stycke.
Vad gör man?
Man sätter sig ner, gnuggar självömkan ur ögonfransarna och skriver.
Igen och igen och igen.

Och så sover man på saken och skriver om det igen morgonen därpå.

Välkommen till min verklighet!