Det här blir det sista.
Utan,
utan
utan
utan
utan
min röst
min pensel
min heliga
min enda
min viktiga
min enda verkliga
mitt enda jag
mitt enda verkliga jag
Jag är just nu
ordlös
jag har tappat
mina
mina
mina
ord.
Jag har tappat min röst
mina ord
och det gör mig till en krympling
till någon
som inte
kan
andas
själv
utan
som
måste
få
hjälp
att
ta
sig
upp
till
ytan.
Jag kan inte ha det såhär.
Mina ord är de viktigaste för mig.
Utan dem
är jag inte jag.
Utan dem har jag ingen kropp,
och ingen skugga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar