Tomrum och märanger och en hal liten svala

Det bor en svala i mitt bröst.
Hon är metallblå och har hala vingar.
Hon halkar omkring i sig själv och hon råkar alltid trampa de andra fåglarna på tårna.
Hon visste inte ens att fåglar hade tår.

Jag skrev en gång i porten intill att maränger fyller inga tomrum.
Det kan mycket väl ha varit det sannaste jag skrivit.

Idag var ingen bra dag.
Löven darrar fortfarande av kyla och syrenen på östersidan börjar tvivla på det vackra som rinner i dess nervsystem. Jag är ledsen för syrenens skull. Jag som vet hur hennes klasar doftar.

Jag tittar på marken nu. Och jag tar torra grenar som ligger där, sätter ner dem i leran.
Jag behöver mina hållpunkter.
För jag ska ta mig igenom det här, jag och syrenen skall åter omfamna varandra i vackra maj.