I havet föds ett barn, Det Ensammaste Barnet I Världen.
Och de mest revolutionerande idéerna kan man få när man plockar hallon,
solvarma hallon, vid en golfbana.
Det är att vara ensam.
Men alla är ensamma, och för varje förtvivlad tanke jag tänker,
för varje tår jag fäller, så vet jag att jag inte är den första och inte den sista.
Tusen ensamma innan mig har varit där jag är,
tusen kommer vara.
Det enda vi kan göra är att röra vid varandras hud och fästa blicken på samma punkt.
En fyr, en stjärna, en glittrande skymningshimmel.
Bara röra vid ytan, bara snudda och sedan: glömma igen eller minnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar