Så går en dag och kommer aldrig åter...

Som Jonas Gardell så fint skrev.

Idag har jag kommit en bit med lilla fröken C. Det går lättare och lättare.
Vi har faktiskt kul tillsammans, ävenom hon bestämmer sig för fel slut.
De två största problemen vi har just nu är lite knepiga.
Varför hittar just Lovis henne där hon ligger och blöder?
Och vad tycker egentligen mamma C och pappa C?
Kan två föräldrar verkligen vara så hjärtlösa?
Bryr de sig inte om sitt barn?
Eller sina barn kanske man ska säga.

Där har vi ytterligare ett problem.
Johan.
Är han fosterbarn eller inte?
Det kanske blir lite för mycket.

Visst, less is more.
Men i dramatik, stämmer det verkligen där?

Nu kallar jobbet.
Lilla C tar jag i tu med senare i natt.