Ranford Park and the Sea

När solen ramlar ner i havet här tänds de andra.
Det är kullar och björnbärssnår som ringlar ut på asfalten som boaormar.
Det är mycket himmel och mycket hav.
Det är vinden, det är måsarna som står still i luften med spända vingar och slutna ögon.
På stranden ligger tusen slipade glasbitar, det gör inte ont att gå på dem.
Ett fraktfartyg ligger på randen till rymden.

På en bänk i Ranford Park sitter en pojke med sin hund.
Hunden flåsar med sin tunga mot svanarna och jag tänker att den där tungan tröstar.
I luften flyger dun och doft av rutten tång.

Det är mycket stängsel här.
Mycket stål och av ogräs sprängda asfaltsvägar.
Stål, vrak.
Man tänker sällan på vraken annars faktiskt, men det är svårt att bortse från dem här.