Livet är så fullt av plötsligheter.
Försvinn.
Försvinn försvinn försvinn sa han.
Och hon gick ut, stängde inte ens dörren efter sig.
Gick hem halvt mekaniskt.
Öppnade sitt fönster.
Och försvann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var en gång en liten sång som bodde i min hals. Där hade den det varmt och skönt och ibland dansade den vals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar