De fem

1.

Allt var inte TV-spel.
V tänker på ett rum: det var så mörkt i det där rummet.
Persiennerna var alltid neddragna, väggarna var gröna.
Det var stökigt.
Hyllorna var svarta. Böcker och damm.
Tomma Coca Colaflaskor, 1,5-liters, och halvätna paket med ballerina.
Gömda skatter från Kenya.
Ett visset bambuskott.

De sköt alla jävla soldater där, det fanns en TV där, och det var det som dom spelade på medan dom drack all den där Coca Colan.
Men allt var inte TV-spel.
Inte alla krig eller så.
Det fanns flera stycken andra.
The Grudge bodde i garderoben.
Och ibland så överröstade hon Morsan, när hon tog sig upp till sängen.
(Förlåt, nu var jag elak.)

2.

Sitter på en nedklottrad toalett.
Ser sig först i spegeln.
Sedan sitta ner på det nedfälda toalocket: man kan inte alltid vara glad.
Vägg i vägg: Catalinadarling och Mika sminkar sig.
Och hon sitter ner, kära S, sitter ner, och försöker inte höras.
Tar upp en kexchoklad i alla fall.

3.

Jag har varit rädd för att se dum i bandana.
Jag har varit rädd för att lägga rouget fel.
Jag har varit rädd för att ha jeansen för högt uppe.
Jag har varit rädd för att få svettfläckar under armarna på gympan.
Sedan kom Tiger.
Då behövde jag inte vara rädd längre, för hon gjorde mig rätt.
Hon lärde mig allt jag behövde kunna.

4.

I USA har de Pageant Contests.
Varför har vi inte det här?
Men vad, är det något fel med att vara söt fast man är liten?
Alla svenska barn är så fula.
Foppatofflorna var dödsstöten.

5.

Om the pudelguy skulle fråga: jag föredrar spritza.
Eller cider.
Fast allra helst Cosmopolitan eller Sex on the beach.
Det är klart, vi är ju faktiskt lite som Sex and the Citytjejerna.
Eller ja, var.
Jag var.
Jag var, jag vet, jag vet.
Fuck you, verklighet.