Ground Zero

Vi exploderar.
Vi sprängs i luften.
Det är en bomb, säger dom, en bomb eller en granat av något slag.
Fast det kanske är samma. Jag vet inte. Jag kan ingenting om sånt där.
Kanske är en bomb och en granat samma sak, bara dumma jag som inte fattar.
Hur som helst: vi löses upp av trycket.
Av elden, elden sliter oss i stycken.
I luften, vi accelererar och sedan når vi högsta punkten och tyngdkraften gör sig påmind och sedan är vi påväg ner igen.

Vi sprids över staden.

Vi sprids.
Vi blir rykande ruiner.
Betongflak, armeringsjärn som sticker upp: som avslitna vener, avbrutna livsbanor.
Hur som helst. Det handlar om sekunder.
Vi är Ground Zero.
Det är fruktansvärt osmakligt.
Men vi tar tag i våra spillror och samlar oss.
Rycker upp oss.

Och från håll: någon kravlar sig ur ruinerna, levande.

Kanske är det jag, kanske vi.
Det är vi.

Vi börjar igen.